Göteborgsposten – 2 januari 1860, sida 1

Fastän baroneten var den störste egendomsegaren i grefskåpet, blandade han sig likväl aldrig uti de allmänna valen, utan lät sina bönder rösta efter eget godtycke. Han gick sällan utom sin park, om ej på söndagsmorgnarne, då han på en enslig gångsstig begaf sig till församlingens kyrka och tog plats i en med galler och gardiner försedd stol, som var midtemot predikstolen. Han var vanligen den förste, som kom, och den siste, som gick, så att de öfriga församlingsboarne endast högst sällan fingo tillfälle att se sin exceftriske och enstörige husbonde. De kände honom dock genom hans stora välgerningar och hans rika gåfvor åt behöfvande. Detta för verlden tillslutna hjerta var likväl öppet för lidandets klagan. Sir Williams hushåll bestod af omkring ett dussin domestiker, af hvilka största delen åldrats i familjens tjenst. Dexas antal hade dock varit betydligt större, då han drog sig tillbaka från verlden, men han hade ej velat taga nya i deras ställe som dogo eller lemnade honom; han kunde icke fördraga att se ett fremmande ansigte. , Denne man, som lefde så afstängdt, att hans namn tycktes vara utplånadt ur hans vänners minne, hade likväl egenskaper, som skulle utgjort parlamentets ära; en energi som förmådde leda en stor nations arbeten och ärenden, en förmögenhet som