Göteborgsposten – 31 december 1859, sida 1

RSS mm RR RR RR —AL — AL en dyrbar guldkedja, vid hvilken en medalj med kejsar Maximilians bild var fästad. Hans hatt var djupt nedtryckt i pannan och hans långa, doftande lockar föllo ned på hans halskrage af rika mechelska spetsar. — Der är beloppet för hvad jag köpt, yttrade den unge mannen med darrande stämma. Var god och räkna efter om ni behagar. Skrifvaren räknade, och sedan han funnit summan rigtig, vände han sig till den unge riddaren och sade: — Jag torde äfven få anhålla om nådig herrns namn, emedan det måste, enligt auktionsordningen, införas i protokollet. Under tiden satt den gamle mannen tyst och dyster i ett hörn, med stum förtviflan väntande det ögonblick, då ett ord eller en min af köparen skulle gifva det tecken, som för alltid beröfvade honom de oersättliga dyrbarheterna. — Skrif, svarade den unge mannen, stammande, skrif: Albrecht Därer. Vid detta namn sprang den gamle guldsmeden upp med ungdomens hela liflighet, och inom en sekund låg han i sin sons famn. — Albrecht! ropade han, min stackars Albrecht! Är det verkligen dig jag återser? Dig, som jag trycker till mitt hjerta! O, kom och låt mig än en gång få omfamna dig! Du har ej förgätit din gamle far, och du hyser ju intet groll till honom?