Göteborgsposten – 28 december 1859, sida 1

vistande derstädes, kunde tillsammans med de större pensionärerna, hvilka alltid höllo sig till henne för de präktiga kakor, hon fick hemifrån, af alla sina krafter skratta åt det bref, som hennes hulda moder, starkare i köksvetenskapen än i ortografien, lät åtfölja kakorna, och hvilket lydde så här: Min tjära Råsali! Med Pär Månsen som i dag räs til stan skikar, jag dig här några, kacker att smacka på: du kan däla med dig, ått dina slik Bekanta litte tjössber liger i båtnen af dit eget lila tred. Pappa hällsar äfven också Anna! hon går i tjöket om darna? hon gleder sig möket att få raka dig till hysten les nu flittit så, blir din lilla Mamma så gladder, Gud vare med dig mit elskade barn; (din lile gris har fåt ont i ögatt) men han kåmer sig nog alltid din hullda Moder Gunilla Träbom. Som sagdt var — lilla Rosalie hade alldeles ofantligt roligt af mammas bref och hade ändå icke varit i pension mer än ett halft år! — hvad kunde man icke motse i en framtid! — — Och framtiden kom — han gör så för alla, blott man har tålamod. Och lilla Rosalie var nu en stor dam med krinolin och lorgnett och halfförnäma fasoner, som togo sig ut i Träbomska familjelifvet, alldeles som en nejlika i ett rofland. Men mamma Träbom var betagen i sitt underverk till dottern och hade låtit inreda ett litet rum i öfra våningen efter