Göteborgsposten – 21 december 1859, sida 1

Riksdagsbetraktelser. IL De förutberörda anslagsfrågorna förlor: dock i vigt och betydelse, när de jemföra: med dem, som höra under den fjerde och fem te hufvudtiteln. Allmänna meningen har, un derstödd af nyare militärvetenskapliga aukto riteter och andra länders erfarenhet, ständig allt bestämdare uttalat sig mot det system som hittils legat till grund för nationalförsva rets ordnande i vårt land, och dock fortg: vederbörande käckt på den väg, som äldr svenska regenter inslagit. Det tyckes docl vara lätt att inse, att för ett litet folk, son hvarken kan eller vill göra eröfringar, mel som ständigt hotas af en mäktig granne, hvil ken i århundraden falkat på det land, det be bor, stora stående härar måste vara ett lik: kostsamt som i längden otillförlitligt värn En verklig nationalbeväpning efter schweizisk mönster skulle helt visst utgöra en säkrare damn mot moskovitiska härskaror än den närvarande svenska armåeen och den föga öfvade beväringen En af borgareståndets mera framstående med lemmar — samme store financier, som trösta de sig öfver motståndet mot de kungliga pro. positionernas anslagsfordringar med hoppe att tillgångarne nu som förr skulle kryp: fram mot slutet af riksdagen — har djerfts förklara att ett sådant nationalbeväpningssy: stem voro en , finansiell omoöjlighet, dock utan att bjuda till att motivera detta orimliga påstående. Det torde deremot med all visshet kunna antagas, att det närvarande landtförsvarssystemet, med dess i ständig tillväxt stadda anslagsfordringar omsider skall bli en finansiell omöjlighet. Hvad fordringarne för sjöförsvaret angår, så torde de kunna påräkna ännu mindre sympatier. Ordet statslyx har blifvit mycket gängse på sista tiden, men fortjenar något denna benämning, så är det väl vår s. k. stora flotta. Hvem inser icke att denna saknat sin förra betydelse alltsedan krig blifvit omöjligt mellan de skandinaviska länderna? För ryska flottan, hvars starka tillväxt på de senare åren väckt oro i