Göteborgsposten – 17 december 1859, sida 1

Lika mot likal! (Öfvers.) (Forts. från föreg. N:o.) IV. Lyckan gynnade i början chevaliern; men hon vände sig snart och klockan tre på morgonen hade den föregifne landtjunkaren förlorat till sin motspelare, vicomte dArty, ej mindre än 4,000 francs. Men hans lynne förändrades likväl icke; han tycktes alltjemt befinna sig på denna samma grad af sjelfbelåtenhet, som vid första äsynen slagit så an på de båda lejonen, hans nyförvärfvade vänner. — Ni skall få se, sade han till grefvinnan Deliska och baron dOutrelande, som parerade emot honom, ni skall få se att allt skall slutas på bästa sätt; betänk blott, att det ej behöfs mer än fem minuter, för att vinna tillbaka dubbla summan mot hvad jag förlorat på två timmar... Dessutom har min mamma alltid sagt, att en sann adelsman bör vara skicklig spelare. Och han fortfor att förlora med det aldra största behag i verlden. Omkring kl. 5 gick den siste af de bankonoter, som han staplat upp framför sig, samma väg som de elfva andra till hans båda vänner. Han ville fortsätta; men grefvinnan anmärkte, att det var sent och att nästan hela det öfriga sällskapet aflägs4