Göteborgsposten – 14 december 1859, sida 1

Lika mot lika! (Öfvers.) (Forts. från föreg. N:o.) Gargonen kom fram med kortet, men, då han lade det på bordet, vände dArty och dOutrelande sig till hvarandra, liksom för att utbyta några ord sinsemellan. Den unge chevaliern tycktes ej märka detta; han drog upp sin plånbok och tog derur en sedel på 500 francs, som han kastade åt gargonen. — Skicka ett bud bort, att taga en loge på operan, sade han, och behåll resten. Det var en furstlig drickspenning; våra tvenne lejon blefvo både öfverraskade och förtjusta. — En guldfogel, mumlade Henri. — Ett skäl mera att riktigt plocka honom. — Mina herrar, skrek Armand, liksom om han varit tvungen att väsnas, för att kunna göra sig hörd. — Låt oss fara, mina vänner, sade Henri. — För fan! inföll Leonce, vi skola på operan och vi ha inga kikare!... Vi behöfva minst en timma, för att hinna hem och hemta våra. — Åh, mina herrar, skrek chevaliern af alla krafter, finns det icke någon optisk butik på vägen? — Jo, det är sannt! utropade Henri, vi ha ju blott några fjät bort till Palais-Royal.