Göteborgsposten – 14 december 1859, sida 1

— Vi taga således kosan till grefvinnan? sade Leonce och steg upp i vagnen, som väntade på dem — Javisst, min vän, inföll baronen, man superai inte förrän klockan ett och nu är hon blott tolf. Hen chevalier, ni skall nu få se de vackraste qvinnor som finnas i hela Paris... musik, dans, kurtis och spel! ... Dansar ni, chevalier? — Åbhja, litet grand... vi äro icke så bortkomna der hemma heller som ni måhända tror. — För tusan, då skall ni ju bli lejonet för aftonen! De anlände till ort och ställe; de båda lejonen presentera sin nye vän för grefvinnan Deliska, som emottager honom med all möjlig grace och artighet. Den feminina delen af sällskapet upptager salongerna, och största delen af dem äro vackra. Musiken ljuder, man dansar quaviriljer, polkor, redowas m. m. — Min vän, sade Leonce plötsligt till den unge chevaliern, dansar ni soliska? — Soliska? Känner inte. — Mycket illa! Grefvinnan vurmar för denna dans och jag hade föreslagit er till hennes moitie. — Det var skada för mig! — Men den är inte svår; den dansas på ett ben. — På ett ben. — På ett enda ben. Man fäster venstra foten vid lifvet bakifrån med sin näsduk och dansar på högra benet; det är en förtjusande dans. — Och grefvinnan skulle bli glad...