— NR Lika mot lika! (Öfvers.) I Det var vid slutet af badtiden, tvenne lejon af Paris demi-monde återvände till sitt s. k. hem från Spaa öfver Brässel. Den ene lät kalla sig Leonce MArty; den andre påstod sig heta Henri dOutrelande. De voro tvenne af dessa illpariga mystifikatörer som tränga sig fram öfverallt, der de kunna få plats genom att med en oförskämd djerfhet sätta skrägk i några blyga stackare, förbluffa enfaldiga personer med lånta qvickheter och förskaffa sig utvägar att utan en skillings inkomst kunna depensera en 50,000 rdr årligen. De båda stackars lejonen, som tagit plats i en vaggon af första klassen, hade alldeles förfärligt tråkigt och höllo på att gäspa munnen ur led, då försynen ändtligen vid Valenciennes? station skaffade dem litet förströelse i hr Armand de Valerois person. Denne var en högväxt ung man af tjugofyra till tjugofem års ålder, med frisk och blomstrande hy, klädd såsom stod han i beredskap att gå på bal, med paletoten på armen och nattsäcken i hand. Vid hans åsyn utbytte Leonce och Henri ett leende, som ej undslapp den nykomnes snabba blick; men han tycktes dock ej märka det, utan satte sig ned och helsax