så länge önskningarne äro af denna menlösa art, inse vi icke hvarför den, som har förstånd nog att begripa sakens ringa vigt, skulle afstå den. Det torde bli svårt att bevisa äfven för en i förfäktandet af politiska paradoxer så drifven skriftställare som den gamle bekante, att Sverge hade handlat rätt och politiskt klokt, om det för dylika småsakers skull inlåtit sig i vidtutseende tvister med Norge, helst som afslaget på dess anspåk tvifvelsutan hade begagnats af det ultranorska partiet för att gifva ökad fart åt de lika grundlösa som för de begge folkens inbördes förhållanden förderfliga ryktena om svenska amalgamationsplaner. (Forts.)