Göteborgsposten – 30 november 1859, sida 1

atförligt förslag, enligt hvilket det vid vite af arbetshus m. m. skulle åligga hvarje arbetsför ogift manseller qvinsperson att skaffa sig försvar såsom tjenstehjon, samt yrkade straffbestämmelser för dem, som annat fall hysa eller gifva försvar åt sådana personer. Remiss till ekonomi-utskottet. — Prosten Melen föreslog, att af bränvinsminuteringsafgiften skulle 2; tillfalla staden och 2; öfverlemnas till konungens befallningshafvande att till landsförsamlingarna efter folkmängden utdelas, samt att en kontrollör måtte tillsättas för hvarje utminuteringsställe. Remiss till bevillningsutskottet. — Prosten Sechram yrkade tillägg ill missgerningsbalken med skärpta straffbestämmelser för försäljning af bränvin i salubodar å landet under sönoch högtidsdagar, hvilket förslag remitterades till lagutskottet, samt beviljande at prostetunnor åt prosten öfver Olands och Frövisåkers pastorat Upland, hvilken motion remitterades till statsutskottet. — Prosten Söderberg framställde behofvet af ändringar i 1858 års stadga angående sinnessjukas behandling, så att i trängande fall sinnessjuk person måtte kunna å allmän vårdsanstalt mottagas utan så många föregående fördröjande omständigheter. Remiss till ekonomiutskottet. — Kyrkoh. Wennerström föreslog, att den presterliga tjensteårs-beräkningen för skollärare måtte upphäfvas, men de senare åter kunna erhålla pension efter 30 års tjenstgöring vid 55 års ålder, och i detta förslag instämde prosten Sonden, biskop Björck m. fl. Det förordades dessutom särskildt at prof. Carlsson och med honom instämde många. Remiss till statsutskottet. — Kommin. Svartenyren ville äfven hafva den presterliga tjensteårsberäkningen för skollärare upphäfd, prestoch pastoral-examen sammanslagna till en, ett visst antal tjensteår för magistergraden och högre teologisk examen, men presterlig betordringsrätt icke för andre akademiske lärare, än de som tillhörde teologisk fakultet. Hans förslag dels remitterades till ekonomiutskottet, dels begärdes på bordet. — Prosten Rundgren föreslog, att fabriksidkare, som i sitt arbete använde barn, som uppnått 12 års ålder, men hvilket icke kan förete betyg öfver nödtorftig kunskap i de ämnen, som folkskolestadgan föreskrifver, måtte vara förfallen till 10 rdrs böter. Remiss till ekonomiutskottet. — Prof. Sundberg, som ansåg ansvaret af tjenstens förlust för prest, som viger enkling eller enka, den der icke afvittrat sina barn, vara allt för hårdt, yrkade att enkling eller enka skulle, för att erhålla lysning, förete afvittringsbevis. Remiss till lagutskottet. — Prof. Agardh framställde det förslag att, till undvikande a! poströfverier och penningars skickande med posten, riksbanken skulle med filialbankerna och privatbankerna öfverenskomma om att lemna postremiss-vexlar. Remiss till bankoutskottet. Borgareständet. Yrr Ridderstads och Björcks sedan sista plenum bordlagda anföranden rörande K. M:ts proposition om statsverkets tillstånd och behof upptogos och föranledde en liflig diskussion, ur hvilken vi meddela följande: hr Lallerstedt yttrade att en längre tid inom pressen en bearbetning pågått för att leda tänkesätten till den åsigten att landet vore ruineradt, samt förklarade, att om man uppletade grunden för denna bearbetning, skulle man tvifvelsutan påträffa prohibitismen samt bemödandet att återkomma till de prohibitiva tullförfattningarna; men då dylika yttranden om landets ruin komma från ett aktningsvärdt håll, måste de ved-rläggas. Talaren för sin del trodde att affärerna och handelns liflighet nu ligga nere öfver allt, samt att ej blott Sverige är försatt i förlägenhet och att orsaken härtill måste sökas i felaktig anordning at kreditinrättningarne samt riksbanken. — Hr Sundvallson medgaf för sin del att landet befunne sig i en betänklig ställning, hvilken äfven uppenbarade sig i talarens hemort, Upsala, ge nom flera större konkurser, samt antydde att en brytning förestår. Tillkännagaf sig hafva tagit del uti det nedsättningsarbete, som pagick rörande landets finansiella ställning, och hvilket hr Lallerstedt syfta på, men hade blott framlagt officiella siffror, hvilket han trodde hafva varit hans rättighet; han kom till det resultat, att högsta sparsamhet vore af nöden påkallad; yrkade lönenedsättning, i synnerhet af de lö ner, som uppgingo till 3,000 riksdaler eller deröf ver, jemte reorganisation af embetsverken, på de att embetsmännen måtte få mera arbete men äf ven högre löner; ville att anslaget till Stockholms be: fästande, huru litet det än var, skulle alldeles bort falla, emedan det i alla fall kunde anses såsom er handpenning på de millioner, som sedan skulle begäras. — Hr Rydin ansåg hr Lallerstedts hån mot pro hibitismen föga limpligt, emedan den ej vore så odug lig, som man låtit påskina; talaren vore sjelf en pro: hibitist; de fria tullförfattningarna egde ett oupphin neligt mål, samt visade med siffror, att sådana skulle oupphörligt öka handels-balansen; de skulle kunnsz