Göteborgsposten – 23 november 1859, sida 1

offring, till hvilken Sparf i början alldeles icke ville beqväma sig, och först sedan agenten förklarat att det var alldeles oundvikligt, fattade han det djerfva beslutet att aflägga ett besök hos sin dödsfiende. Redan på eftermiddagen samma dag blef man i Rohrbach vittne till den oerhörda händelsen att Bockvärdens klotrunda figur sågs rulla öfver torget till Storken. Herr Spindel, som äfven från sitt fönster såg sin antagonist, trodde sig vara offer för en optisk synvilla. Han torkade flere gånger af glasögonen, för att bli fullt öfvertygad om det sällsamma feno-menets verklighet. Emellertid förhöll saken sig så och Sparf hamnade slutligen utanför Storkens dörr. Men som Bockvärdens korpus var af sådana dimensioner, att den ej kunde inpraktiseras genom ena dörren, måste hållkarlen skynda ned att öppna båda förstugudörrarne på vid gafvel; och nu först kunde herr Sparf hålla sitt inträde. Han begärde att få tala vid herr Spindel, och efter ett par sekunder befunno sig de båda fäderna för Robacherslägterna Capulet och Montague i ett och samma rum. Herr Sparf var naturligtvis såsom det aristokratiska partiets hufvud en fulländad verldsman. Han abstraherade helt och hållet från de fiendtliga principer, som skiljde honom från hans motståndare, och slösade med de utsöktaste höflighetsbetygelser på den förvånade värden på Storken.