Göteborgsposten – 23 november 1859, sida 1

nästan alla att glädja sig åt den mest önskvärda hel sa i verlden. Han funderade hit och dit, och fann till slut intet annat föremål än sin herr kollega, Storkvärden Spindel. Denne led nemligen sedan lång tid tillbaka af en svår hektik. En stor tanke vaknade genast till lifs inom honom. — Om, tänkte han, om du skulle taga försäkran på Spindel, karlen kan icke gå länge här på jorden, och du skulle på detta sätt genom hans hädanfärd till andra verlden kunna få en liten ersättning för den långvariga harm och förargelse, som den skurken beredt dig. Jag skall ej lemna något tillfälle obegagnadt, att förarga honom och dymedelst påskynda hans resa till helvetet, ty Storkvärdon kan då alldeles icke tänka på att få transport till himlen; ja, det skulle vara min pligt att metodiskt malträtera honom. Herr Sparf förklarade sig derföre icke obenägen, att taga aktier på Storkvärden, och gjorde sig underrättad af agenten om de erforderliga formaliteterna. — Första vilkoret är, svarade denne, att ni erhåller den personens samtycke, som ni vill försäkra, tv utan hans eget medgifvande antager ej bolaget någon lifförsäkran. Detta var dock en högst krånglig punkt för hr Sparf, som lefde i så spändt förhållande med Spindel. Betänk blott! Han, Bockens ansedde egare, han skulle nedlåtaj sig ända derhän att gå inom till Spindel, för att taga en lifförsäkran på denne? En tung upp