Göteborgsposten – 19 november 1859, sida 1

endast en gång om året lät höra af sig, nemligen på S:t Mårtensdag. Rohrbachs demokrater yrkade nemligen hvarje år, att fjederfäna skulle förvisas ut till rådmansängen, emedan torget väl först och främst vore planeradt för menniskor och ingalunda för gäss. Men på samma sätt som den liberala oppositionen i Europa nu för tiden alltid är utsatt för missöden, likaså var äfven fallet med Rohrbacharne, och detta blott af det skälet, att de endast kunde draga fram gåsfrågan på tapeten på sjelfva mårtensdagen, då kärleken till det nyttiga djurslägtet uppnått sin högsta höjd. Då innevånarnes sammanträden, af brist på någon annan lämplig lokal, alltid höllos i salen på Bocken, så tog hr Sparf sin tillflykt till ett medel, hvilket var särdeles egnadt att nedergöra den fiendtliga oppositionen. Han lät på märtensdagen ifrån bittida på morgonen till sammantrådets slut oupphörligt steka gäss, så att hela huset, salen der sammanträdet var icke undantagen, fylldes med de angenämaste ångor, och han qväfde sålunda med blotta doftet den uppstickande oppositionen. Den lagstiftande församlingen, som af den omtänksamme Sparfven på detta sätt med näsan öfvertygades om gåsslägtets välgörenhet, ville derföre ej veta utaf någon förvisning, isynnerhet då hr Sparf i ett naturvetenskapligt föredrag, som med mycken klokhet afhöll sig från alla förhatliga anspelningar på oppositionen, ej otydligt lät förstå, att torgbetet