Göteborgsposten – 19 november 1859, sida 1

viss instinkt ständigt naggades och betos af den mera välmående aristokratien. De fortforo derföre att vara magra och oansenliga, likasom deras herre, och sågo riktigt eländiga ut. Så stodo sakerna, då en dag en herre kom i en ståtlig resvagn och stannade utanför Bocken. Den fint klädde resanden höll sig så förnäm som om Europas jemvigt hvilat på hans skuldror. Hela Bocken råkade i konvulsivisk rörelse öfrer den sällsynta tillaragelsen, ty en fremling med eget ekipage tillhörde en af de utomordentliga uppenbarelserna i Rohrbach. För att gifva saken så stort uppseende som möjligt, skyndade hr Sparf, huru mycket det än kostade på hans konstitution, ned på förstugutrappan i högstegen person och gaf med liflig pantomim hällkarlen befallning om att spänna ifrån den fremmande hästen; sjelfva vagnen drogs med mycket buller och bång in i vagnboden, hvarpå hr Sparf iklädde sig sin statdrägt, för att värdigt uppvakta den resande. De stora demonstrationer, som Bockvärden gjort med den anlände vagnen, hade verkligen tagit i anspråk hela oppositionens uppmärksamhet, som fyllde alla fönstren till Storken och hr Spindels ansigte betäcktes med afundens blekgula färg. Emellertid hade hr Sparf tagit på sig sin lysande, vidskörtade saffransfärgade rock och begaf sig nu upp på den nykomne gästens rum. Denne hade nyss slutat sin måltid och satt vid ett bord, på hvilket låg en mängd