Göteborgsposten – 16 november 1859, sida 2

Det lärer väl ej kunna motsägas att den förelagna platsen vid Sannegården, i fråga om jordens eskaffenhet och vackert fäge, är den fördelaktigaste, amt jemväl, med afseende å kostnaden för inköp och ptering, betydligt om ej mångdubbelt billigare än ndra föreslagna. Det är endast den förmenta svårigheten af transorten som anmärkes deremot. Ins. åter tror att den detta hänseende är att föredraga framför andra föeslagna ställen. Han förutsätter dervid att begrafingsplatsen, i följd af gällande författningar, måste flägsnas från dess nuvarande läge, och att af denia orsak, om ej annan, Ranängarnes användande ej frågakommer. Då man jemför 1: get, skall man således ej antälla jemförelser med den nuvarande platsen, utan ned transporten till en ny aflägsen plats, till exem-1 el Bagaregården. Hvad då beträffar sjelfva likkörningen, synes det örslag, som Kommitterade framställt, vara fullt verktällbart. Afståndet är ungefär lika, men den omständighet att färden öfver elfven påkallar särskild tgärd gör den sannolikt något dyrare. Skillnaden ir dock ej större än att den möjligen till stor del petäckes endast af besparingen att bekosta !, kista sand i hvarje graf, och är i alla händelser obetydlig, jemförd med de ökade kostnaderne för dyrare inköp, aptering och underhåll af en plats vid Bagaregården. Då man åter tageri betraktande de personer som öka stället, för vård om anhörigas grafvar, måste man erinra sig huru angelägen man här är att spara fjäten. Man finner det ej allenast af ständigt återkommande yttranden om aflägse belägenhet och afstånd inom staden, ehuru den är så hopträngd, att tal derom aldrig borde uppstå, utan man kan tydligen finna bevis, om man ger akt på med hvilken ifver begagnas hvarje utväg, som erbjuder sig att förkorta vägen, såsom de mest äfventyrliga och slippriga genvägar, som allmänheten här och hvar tager, och trafiken på färjorna öfver Vallgrafven, hvilken trafik betalas af den samhällsklass man skulle tro hafva minsta råd dertill. — Forskar man vidare hvad orsaken är härtill, skall man lätt finna den vara att tiden, för såväl arbetande klassen som andra, är mera dyrbar här än annorstädes. Deraf blir ock lätt förklarligt att, för dem som önska eller skola besöka begrafningsplatsen, det blir en välkommen utväg att för 6 skilling låta på några minuter föra sig dit, med de i hamnen gående ångbåtarne, då deremot det skulle finnas både besvärligt och tidsödande att gå den långa vägen till Bagaregården, serdeles under sommarvärme med åtföljande dam, eller i smutsigt väglag. Der finnes ett ej ringa antal personer, hvars tillgångar ej medgifver dem att lega åkdon till Bagaregården och hvars krafter ej tilllåta dem; den långa vägen, af mer än en half mil fram och åter. Dessa skulle nästan vara utestängde från tillträdet till en Begrafningsplats der, under det att det för dem skulle vara både lätt och föga kostsamt att komma till Sannegården. Ehuru Stockholmsbon är känd att mindre akta distancer, och långa promenader der böra till ordningen för dagen, finner man dock att den nya begratningsplatsen derstädes ej vårdas så som om den varit mera tillgänglig. Der saknas ej lysande monumenter och värdar, men man väljer i allmänhet sådane anordningar, som ej fordra ständig och trägen tillsyn, såsom jernoch stenkors, grafvars täckande med stenhallar och dylikt, men blomsterplanteringar och sådant som visar att den vårdande handen af saknande anförvandter ofta återkommer, synas i allmänhet ej, och platsen är nästan alltid föga besökt. Att orsaken dertill är den långa vägen kan ej motsägas, likasom att om begratningsplatsen i stället vore belägen vid Carlberg och trafiken underhölls med ångbåtar, den skulle vara annorlunda skött och vårdad. En stor del af de besökande der föredraga till och med nu den dåliga kommunikationen med roddbåtar till Carlberg, och gå öfver Solnaskogen, för att öfvervinna vägens besvärligheter. Om en Begrafningsplats anlägges vid Bagaregrden, eller annat ställe med lika afstånd, kommer tillämpningen af nämnde erfarenhet att visa sig mer framstående, i den mån Göteborgaren är mindre van än Stockholmaren att gå långa vägar. Platsen skulle komma att synas öfvergifven och grafvarnes vård att visa besvärligheten af att komma dit. Om man tänker sig en begratningsplats anlagd så, att der fanns både sjöoch landkommunikation, t. ex. vid Klippan, torde det ej vara svärt göra för sig redigt, att mängden af besökande skulle töredraga färden på ångbåtarne före promenaden, ja till och med före Omnibusen. De tider då i följd af stark och ihållande vinter den lätta trafiken till Sannegården skulle försvåras af is, tror Ins. att promenaden till en begrafningsplats vid Bagaregården äfven skulle blifva inställd. Den som ej förut är förvissad eller nu blifvit I det, om lättheten af transporten till Sannegården, kan lätt öfvertyga sig i morgon dag, innan han med sin lröst biträder det ena eller andra förslaget, genom at först åtfölja ångbåten till Sannegården, bese platser ifråga och, sedan han återkommit, i smutsen prome nera till Bagaregården och åter. Ju sämre vädre blir dess mer är skillnaden framstående. Äfven i fråga om tillgänglighet tror Ins. sålede: Sannegården vara att föredraga framför andra före slagna ställen. Ehuru en närmare beskrifning å den föreslagn: platsen vid Bagaregården ej tillhör den del af fråga som Ins. uteslutande afhandlat, bör han dock, til tjenst för dem, som ej närmare känna lokalen, upp lysa, att den mark, som der skulle ifrågakomma, e huru högre och således torrare än stadens närmast omgifningar, likväl nästan uteslutande är lerjord ocI I således åtföljd af de olägenheter och ökade kostnader som med anläggning af begrafningsplats å sådan marl äro oskiljaktige. I Diri et salvavi