Göteborgsposten – 16 november 1859, sida 2

tröms grannlagenhet, som kunnat tillåta att? en kassa, som han eljest skulle haft en heer af att hafva bildat, hvarje afton fått beicka hans njugghet? Detta förefaller oss il: anning förvånande, helst då man vet, att ya Teatern utsåld gifver för hvarje spektaelafton en nettobehållning af öfver 1,200 rdr, ch att hr S. betalar 50 rdr mindre i hyra ör densamma hvarje afton, än hvad hädanefer teaterföreståndare skola göra. Frågan om ny begrafningsplats. H. . har icke varit särdeles belåten med vårt eferat af förhandlingarna vid den härom sist ållna Allmänna Rådstuga. Besynnerligt nog, ynes Tidn. finna en motsägelse deri, att vi atit Mag. Hedlunds hela bevisning mot Sanlegårdsförslaget reducera sig till åberopande tf allmänhetens förmenta motvilja mot kyrkorårdens förflyttande öfver elfven till Hisingen, sedan vi förut talat om hans vanliga lediga sätt alt röra sig med siffror och fakta. H. . har emellertid i sin artikel härom Onsdaen d. 9 d:s visat ett nytt, särdeles lysande prof på sitt lediga maner i bebandlingen af lessa annars så forargliga tingestar. Frågan ir att bevisa huru litet kostnaden för begrafningsplatsens inköpande och iordningsställanJe betyder; — huru briljant låter ej då följande hopställning af siffror och fakta: på ett tunnland har man plats till 1,000 grafvar; hvarje sådan graf, som af någon enskild friköpes, kostar 50 rdr bko; alltså fås för tunnlandet i ren inkomst 50,000 rdr bko. — Få äro visserligen de, som med tillgångar att köpa så dyrt, ieke föredraga t. ex. Örgryte kyrkogård, i jemförelse med de många, mot hvilka det skulle vara ett öppet hån att tala om betalning för sjelfva grafplatsen; men hvad gör väl sådant, då hufvudsaken är riktig! Märkligt är också påståendet att ordentligt planterade och vårdade begrafningsplatser befrämja allmänna sundheten. Huru fördertlig är då ej den fördom, som nu gjort sig gällande, att begrafningsplatser skola ligga utanföre städerna och aflägse från byar. Allvarsamt ta-l ladt måste väl H. T. medgifva, att det icke är allmänhetens tycken och meningar som i en fråga af denna art böra gifva utslaget; och vi hoppas att vårt sätt att se saken icke kan upptagas såsom ett uttryck af missaktning mot denna stads vid tillfället frånvarande innevinare, om det ock har synts besynnerligt nog, att en person med Mag. Hedlunds anspråk uppträder vid ett sådant tillfälle utan att genom sjelfständig pröfning hafva skaffat sig objektivt stöd för en bestämd åsigt i en fråga af rent sanitär och ekonomisk natur. TI fall man i fråga om begrafningsplatser rättat sig efter folkets fördomar, hade det väl då någonsin kommit i fråga att upphöra med liks begrafvande på kyrkogårdarna omkring städernas kyrkor, eller ens inom dessa? Vårt påstående att de för 80,000 rdr erbjudna 25 tunnlanden, enligt hvad upplyst blifvit, ej skulle räcka i 20 år, kan lätt försvaras. När för närvarande 1,000 lik begrafvas om året och folkmängden på mindre än 20 år sannolikt fördubbias, bör man kunna såsom ett medeltal antaga 1,500 lik om året i 20 år. Detta skulle ge en slutsumma för hela tiden af 30,000 lik, som, efter 1,000 grafvar på tunnlandet, erfordra 30 t:ld. Det torde då vara fullt befogadt att anse 25 t:ld icke skola räcka i dessa 20 år. För egen del anse vi oss, med den kännedom om Göteborgs stads omgifningar som står oss tillbuds, kunna tryggt påstå, att inom ?; mils afstånd från staden endast två platser finnas som genom läge, jordmån och storlek kunna anses fullt passande till begrafningsplats för vår stad, neml. den föreslägna vid Sandegården, samt högslätten ofvan Kallebäck, emellan Långvattnet och Delsjön. Men det har redan blifvit anmärkt, att det är från dessa grusbankar, som staden får sitt dricksvatten. Att Skårs egendom skulle erbjuda någon passande plats snärgränsande till Örgryte kyrkogård, är ett påstående, som vittnar om en brist på lokalkännedom, som man ej borde vänta hos den, som uppträder med sådan säkerhet i alla kom? munala frågor. Hvad Bagaregården angår, lärer det ej kunna bevisas att tillräcklig plats med passande jordmån der kan beredas, ehuru afståndet är ansenligt. Man bör ock ihågkomma närheten af Redbergslid och Nyfikeliden, som väl tåla jämförelse äfven med större byar på landet. Att Hisingsboarna skulle få skäl att klaga öfver kyrkogårdens Iförflyttande till Hisingen, synes ej sannolikt; kunde detta påskynda byggandet af en bro löfver Elfven, antingen en svängbro vid QvilI lebäcken eller en hängbrygga emellan Stigberget och Lindholmen, vore vinsten onekligen på