Göteborgsposten – 12 november 1859, sida 2

rade fartyget i två hälfter, just vid maschinrummet, såsom om någon bröte af ett pipskaft, och vattnet spolade lugnt genom detsamma. De båda delarne kastades rundt och blefvo totalt vrak. Många menniskor slungades ned med spillrorna och lika många måste ha blifvit ihjelslagna som drunknat. Då jag funnit det vara bäst, att hoppa öfverbord på läsidan, tinkte jag hala mig ned på ett rep, men föll djupt ned i vattnet, som här var så fylldt med;timmer etc., att jag knappast kunde få upp hufvudet. Jag var god simmare, men mitt förnämsta göra var att söka hålla timret ifrån mig. Mina krafter voro nära slut, jag kastades flere gånger mot land och slungades lika ofta tillbaka igen, tills några personer på stranden blefvo mig varse och sökte gripa tag uti mig. I denna stund var jag nästan sanslös. När jag först kom upp på däck, hade jag en börs med 35 sovereigns uti, men jag förlorade 25 under kampen mot vågorna. När jag dref i land, såg jag en stackare hänga på en stor bjelke och med ett räddningsbälte kring lifvet, men en annan klängde sig fast vid honom och båda drunknade. Jag fruktade ett ögonblick, att mitt hufvud skulle krossas af en stor segelrå, som kom drifvande emot mig; men den kastades bokstafligen öfver mig och vi blefvo båda slungade upp i land, Jag var mycket sönderslagen, när jag uppvaknade till full sans och fann mig i land. Om jag icke varit simmare, skulle jag ovilkorligen gått förlorad. ,Times tillägger: de, som besökt skådeplatsen