Göteborgsposten – 12 november 1859, sida 1

OO AAA—— I — ——e — — lingarne, att de underrättade domrarne, det de före drogo dödsstraffet framför transportationer och att, om de under resan funno något tillfälle dertill, de icke skulle underlåta att mörda hvarenda en ombord. Hotelsen betraktades såsom ett vanligt skryt af fångar vid dylika tillfällen. Föga kunde man ana, att den så snart skulle erhålla en förfärlig verklighet. Kapt. Correya lemnade d. 19:de Juni Singapore med sina femtio sjöröfvare och tolf fångar; i Penang tog han dessutom in tolf andra fångar, så att hans last bestod af sjuttiofyra till förtviflan bragte män. Till deras bevakning hade han femton artillerister och åtta sepoys af marinbataljonen — summa tjugotre, utom en obeväpnad besättning, som var fullt sysselsatt med skeppets manövrering. Ararat lemnade Penang den 25 Juni på aftonen, men kaptenens misstankar väcktes genast af en younk, som lemnade Penang på samma gång och rättade sina rörelser efter skeppets. Kapt. Correya lagade så att han blef qvitt detta obehagliga sällskap på aftonen d. 27:de. Den 28:de började det lyckligtvis blåsa skarpt, så att kaptenen stannade qvar på däck jemte styrmannen. Han hade just satt sig ned några minuter på akterdäck, då ett brak hördes för-ut — ett häftigt buller och gälla skri. Man kunde ej mera betvifla, att sjöröfrarne och fångarne kommit lösa. Men hvarföre hade inte posten för-ut gifvit varningssignal? Man fick först efteråt veta, att karlen lemnat sin post och gått fram på däck, der han somnat in. Brottslingarnes första