Göteborgsposten – 5 november 1859, sida 2

Vi skulle vilja sätta denna vers som ett epita phium på den graf, som döljer de båda älskande stoft. Alla bildade folkslag hafva tillegnat sig Shak speare genom att på sitt språk öfverflytta hans odödlig skapelser och låta oem i evig ungdom lefva på sce nen. Ingen dramaturgs arbeten hafva dock varit så utsatta för att stympas och bearbetas som Shak speares. Detta af flera skäl; förnämligastdock emedar han skref i ett tidehvarf helt olika vårt och emedar han aldrig generade sitt snille med att tänka på sce nens resurser. Denna stympning och bearbetning ha: äfven Romeo oeh Julia i hög grad fått vidkännas Och sådant var äfven behöfligt för att vår tid, med dess stora fordringar på sceniska anordningar, skul le kunna få på en afton njuta af hela dramat. Der bearbetning hr Stjernström valt är ganska oklanderlig: fast äfven här och der scener äro omflyttade och således en liten ändring i gången af det hela uppkommit, samt andra blifvit uteslutna, hvarigenom någon dunkelhet understundom uppstått, har mar dock fått en ganska helgjuten bild af det sköna arbetet. Det är icke någon lätt sak, att med måtta och varsamhet återgifva så tragiskt romantiska karakterer som Romeos och Julias. Sannt, ädelt och grannlaga löste dock Hr och Fru Kinmansson denna upp: gift. Mycket återstod ej att önska i deras spel, hvilket understundom närmade sig verklig inspiration