Göteborgsposten – 2 november 1859, sida 1

gar —alla Gustafs ansträngningar förmädde ej att sannt gagna nationen. Den snillrike konungen tillbringade på denna teater de lyckligaste timmarne af sin Jefnad — men fann der äfven sin död: vid första kulissen till venster om åskådarne föll han för Ankarströms kula under maskeraden, vid sjette takten af en ny vals — kapellmästaren satte en kråka i kanten vid detta ställe, der han stannade, då ropet ljöd: Konungen är sårad! Under förmyndareregeringen begagnades Gustafs teater endast för operor, och dramatiskan för verkliga dramatiska produkter. Efter 1809 genomgick Sverges litteratur en revolution, men den dramatiska konsten blef nästan orörd af tidens mäktiga fordringar. Stagnelius och Lings dramer förmådde ej utöfva något större inflytande från scenen. På sednare tiderna intaga Joh. Jolin och Blanche de förnämsta författareplatserna. Operan, kungliga teatern, hvilken, som sagdt, byggdes af Gustaf III, är Sverges förnämsta scen. Sjelfva byggningen är smakfull och rymlig, den är öfver 210 fot lång och 150 fot bred. Teatersalongen är 82 fot lång, scenen har 56 fots djup och 48 fots bredd. Teatern rymmer omkring 1,400 personer och har 5 logerader, en amfiteater och parket. Den kongl. logen upptager en oproportionerligt stor plats — salongen är rikt upplyst med gas och man sitter särdeles beqvämt i länstolar på amfiteater och parkett.