Göteborgsposten – 19 oktober 1859, sida 1

ras att, enligt den af Stadens mantalskommissarie sistl. höst lemnade uppgift, Stadens befolkning då var på följande sätt fördelad mellan här befintliga fyra församlingar: Domkyrkoförsamlingen 17,658 deraf 11,428 mantalsk. Christing församling 4,261 , — 2,758 Garnisonsförsamlingen —3,942 , — 2,102 och 695 gemenskap vid Artilleriet Hospitalsförsamlingen 277 .deraf 185 Och lärer, efter hvad upplyst blifvit, folkmängden i Domkyrkoförsamlingen för närvarande utgöra öfver 18,000 personer. Olämpligheten af en sådan ojemn fördelning och omöjligheten för presterskapet i en så öfverbefolkad församling, som t. ex. Domkyrkoförsamlingen nu är, att, oansedt den största förmåga och det outtröttligaste nit, sträcka en närmare tillsyn till alla, som deraf kunna vara i behof, ligga så för öppen dag att någon bevisning derom icke torde erfordras. Dernäst må i betraktande tagas det nu befintliga förhållandet att medlemmarne i en församling kunna vara bosatte i alla, äfven de aflägsnaste delarne af Stadens område. Efter hvad Kommitterade trott sig finna har häraf den följd inträffat att, i allmänhet, själavården från presterskapets sida blifvit at en mera passiv natur eller med andra ord att presterskapet väl är tillgängligt för besökande församlingsboar, men att den närmare tillsyn, den ömare vård som genom besök i hemmen skulle kunna åstadkommas, blott undantagsvis kar medhinnas, och lärer erfarenheten härförntan hafva ådagalagt att, då en nitisk själasörjare velat uppsöka och särskilt taga vård om någon medlem af den honom ombetrodda församling, han vid månget tillfälle icke vunnit detta sitt syftemål, i det att ömsom den sökte icke kunnat anträffas i följd af föreburen eller verklig afflyttning till annat ställe, ömsom den anträffade fräckt förnekat sig tillhöra den besökande prestmannens församling. Enligt Kommitterades åsigt skulle deremot otvifvelaktigt ett annat och äfven för presterskapet mera tillfredsställande resultat vinnas, derest en viss omkrets för hvarje församling funnes bestämd, enär alla, äfven de för kortare tid der bosatte, åtminstone under denna tid blefve tillgängliga för och icke kunde undandraga sig den tillsyn och vård som församlingens presterskap åt dem ville egna. Om nu till en sådan oregelbundenhet i lokalindelningen lägges det förut omnämnda förhållandet eller att, såsom fallet är med Domkyrkoförsamlingen, församlingsboarnas antal är öfver höfvan stort, torde verkligen de bedröfliga resultater kunna inträffa, som af motionären) blifvit omnämnde, eller att barn födas utan att blifva inregistrerade och döpte, att äldre personer anträffas, som ej blifvit konfirmerade samt att för länge sedan aflidne personer i Kyrkoböckerna qvarstå såsom lefvande. I sammanhang härmed hafva Kommitterade ansett en annan fråga värd af synnerlig uppmärksamhet nemligen den, huruvida Gudstjensternas antal i Stadens kyrkor, såsom derom sedan längre tid tillbaka blifvit regleradt, kan anses motsvara den sig alltjemt ökande Stadsbefolkningens behof, synnerligast sedan, hvad som icke torde kunna nekas, en större lifaktighet i andlig riktning på senare tid låtit sig förnimma. Kommitterade tro detta ej vara fallet och hemta för denna åsigt stöd deraf, att man inom Domkyrkoförsamlingen der gudstjensterna äro bestämda i enlighet med hvad för så beskaffade församlingar i allmänhet är stadgadt och der presterskapets tjenstgöring i hög grad är tagen i anspråk, likväl funnit sig föranlåten vara betänkt på anskaffande af en ny kyrka, Vid Christine kyrka finnes blott en Svensk prest) Lektor Blomstrand, hvars anförande finnes infördt i N:o 1 af Göteborgs Posten detta år.