Göteborgsposten – 12 oktober 1859, sida 2

lergifna satraper. —A ämvmummmumm Teater. Ingomar eller Skogens son, skådespel i 5 akter af Fr. Halm, som i går uppfördes å härvarande teater, är ett af denne pseudonyms (hans rätta namn är Egidius, friherre till Miänch-Bellinghausen) mest omtyckta stycken och har länge bibehållit sig på scenen; det uppfördes i Tyskland för första gånsen år 1837. Det är också rikt på dramatiska effekter och håller åskådarne vid spändt intresse. I ett varmt, stundom glödande och bildrikt språk, låter författaren en ung grekinna, Parthenia (fru Pousette), genom kärlekens makt småningom lugna lidelsernas upprörda vågor inom den vilde höfdingens, skogens sons (herr Pousette) bröst. Med teknisk skicklighet förstår författaren att, likväl utan långtrådighet, på ett behagfullt sätt tolka den så många gånger och på så många sätt besjungna kärlekens saga. Men det är ej en kärlek, fostrad inom murarne till en stad — det är en kärlek, som födes under åskådarens ögon i den vilda skogen, vid foten af det branta berget. En frisk anda råder genom dramat, hvilken gör oss godt, om vi ock rysa till ibland, då några vederstyggliga vildefigurer skymta fram, gifvande fritt lopp ät sina djuriska passioner. De stridiga känslor, som vakna, skaffa sig fäste och slutligen härja inom den arme vildens bröst, äro naturligt skildrade. Vi lida med honom, vi se honom med deltagande höja hufvudet, för att afkasta bojan, som hotar att nedtynga hans hittills ännu aldrig böjda skuldror — men dock ögonblicket derefter åter luta sitt hufvud inför en mild blick från den, som honom sjelf omedvetet är hans hjertas herrskarinna. Han, den hittills otämjelige skogssonen, som alltid betraktat qvinnan såsom en slafvinna och endast dyrkat den vilda kraften som sin gud, han går på en ung värnlös flickas befallning — att plocka blommor till en krans, samt väckes gesom hennes beskrifning öfver kärleken, att den är , två själar och en tanke, två hjertan och ett slag, till medvetände af att han verkligen är sjuk -— kärlekssjuk. Men huru mycket den råa vildheten i dess utsväfningar än förskräcker oss, väcker dock falskheten inom den förfinade grekiska stadens murar vår leda, och vi tro att sista akten, huru poetisk den än må vara, dock gerna kunnat vara borta, då den ej betingas af någon inre nödvändighet, utan vi tvärtom förflyttas så godt som in i nya händelser. Herr Stjernström har nedlagt mycken möda och kostnad, för att gifva skådespelet en värdig utrustning. De särdeles rika vildedrägterna göra ett behagligt intryck på åskådaren. Pjesen är ganska väl öfverflyttad till svenska, och det klangfulla språket klingade bra. Herr och fru Pousette, på hvilka egentligen hela bördan för aftonen hvilade, löste lyckligt sin uppgift och belönades derföre äfven af publiken med inropningar. Generalpostdirektören baron Staöl von Holstein har ett par dagar vistats i staden, för att, efter hvad vi hört uppgifvas, i samråd med härvarande postkontor söka ordna postbefordringen med jernväg samt sätta den i sammanhang med det gamla postnätet. Bränvins-utskänkningsoch minuteringsrättigheterna i Carl Johans församling äro under nu d. 1 Okt. började försäljningsår 35 st., deraf 20 st. utskänkningsrättigheter med en gemensam skatt af 32,562 rdr 80 öre, och 15 st. minuteringsrättigheter med en skatt af 3,002 rdr 50 öre eller tillsammans 35,565 rdr 30 öre, deraf ;:delar tillfaller församlingen. Förordnanden. Borgmästaren i Strömstad F. M. Ahlund har, till följd af styrkt sjuklighet, erhållit tjenstledighet, och e. o. notarien Carl Gustaf Östlund blifvit förordnad