Göteborgsposten – 8 oktober 1859, sida 1

Tydligen var den bestämd att en gång bli en mycket stor fashionabel brunnsstad När våra barnbarn en dag äro fullvuxna, finnes der säkerligen både marmorfontäner och marmortrappor; en bländande redoute, conversationshus och salons de jeu, der roulettehjulens lätta rassel utgöra musiken. Och dessutom finnes der nog hälsosammare musik gifven af stora orkestern med trettio musici under anförande af den eminante herr Spongel, aus Deutschland geboren, spelande morgon, middag och qväll i det eleganta öppna templet, medan de ädla brunnsgästerna dricka sitt svafvel-vät-jernhaltiga vatten. Hvilket allt man med förtröstan kan förvänta af en kommande tid. De smånätta och Jandtliga utsigterna, de herdelifsaktiga effekterna äro vid den tiden försvunna. Man skall då ha bländande utströmningar från oräkneliga gaslågor öfver industririddarnes silfvermustacherade anleten och öfver vissnade aristokratfysionomier. Hvem vet om ej denna låga byggnad, nästan dold under gröna, blommande växter — och som jag ser är värdshuset Fleur de Lys — hvem vet om den ej inom kort är totalt bortsopad från vår planets yta, eller om den tvärtom ej har utvecklat sig till ett förvånande, bländande dyrbart och dyrt — ohyggligt dyrt! — hotel des Quatre Saisons eller de la Couronne Imperiale eller dela Scandinavie? Hvem vet? Ingen synes utom sin dörr här i denna lilla stad. Ingen ger akt på mig. Ingen tjenstaktig utgjutelse