Göteborgsposten – 28 september 1859, sida 1

oo FA personer ankomma till Töreboda, för att ås eller deltaga i de stundande festligheterna Dessa personer kommo hufvudsakligen frår aflägsnare orter och kände således icke til de dåliga arrangementerna för resandes her bergerande vid Töreboda, der ej nagot hotel finnes, utan den resande är nödsakad att tillbringa sin natt så beqvämt han kan -—— ute på marken eller i lyckligaste fallet i ett skjul Lyckligtvis tycktes dock ej antalet af dessa blottställda vara större, än att det vid kanalstationen liggande ångf. Thunberg, hvilket till följe af festligheterna fördröjt sin afresa, kunde skänka dem ett tak öfver hufvudet, en filt att svepa sig i och en kudde att hvila sig mot. Tisdagen den 27 MNeptember randades, visserligen ej klar och med strålande himmel, men dock så vacker man billigtvis efter årstiden kunnat våga hoppas. Redan från morgonstunden började allmoge från närmast liggande håll tillströmma, efter omständigheterna klädd i kungssorg. Icke heller må man förtänka att, heldre än att stanna hemma, mannen begagnade sin enda rödrandiga helgdagsvist och qvinnan sin rödrosiga kyrkeschal för att vara fin då man skulle få se en skymt af landsens fader. Den djupa vördnad för majestätet, som ligger på botten af svenska allmogens karakter, är tillfredsställd så snart den vel att en kung finns. — Snart börjar den ena vagnen efter den andra att tillföra ortens ståndspersoner, massan af allmoge växer, extra tåget från Göteborg anländer, medförande 21 st. fyllda vagnar, det börjar blifva lifligt, man börjar trängas, och allas ögon speja utåt den väg, från hvilken man väntar de kongl. vagnarne. Men förrän dessa anlända, låtom oss litet orientera oss på platsen, och taga i betraktande de anordningar, hvilka vidtagits i och för det väntade höga besöket och den tillämnade festen. Från höjden af det vackra stationshuset svajar naturligtvis den tretungade jernvägsflaggan. Straxt till höger om detsamma vid kajen ligger ,,Thunberg med flaggor från topp till däck, och äfven den nyss ankomne Casper Ehrenborg har sträckt till alla klutar. Sjelfva stationshuset är ej vidare prydt, än hvad banhallens båda gafvelfagader vidkomma. Båda äro lika smyckade: från granrisklädda och med vimplar omslingrade ytterpelare, hvilka öfverskjuta taket, svaja flaggor och vimplar. Arkaden mellan dessa ytterpelare uppbär på sin hjessa en större sköld med namnchiffer på blå grund omgifven af smakfulla och rika fandraperier; genom grönskande guirlander står denna i förening med å ömse sidor anbragta sköldar, prydda af följande vapen: Skaraborgs-, Elfsborgssamt Göteborgs och Bohusläns, Falköpings stads, Sköfde stads och Wårgårdas, — detta senare, ett fartyg i en sluss, för tillfället inventeradt af framtidsmannen, Löjtn. Edelsvärd. Gå vi norrut från banhallen öfver de sig slingrande jernvägsskenorna, se vi till venster ippställdt ett batteri kanoner af Göta art.regemente, hit ankommet med dagens och gårlagens tåg, under befäl af Kapt. Torpadie. Liet längre fram hatva vi dagens festivitets-lokal. Det är ett godsmagasin, som härtill blifvit valdt, och, äfven om mer hade funnits att ut välja på, skulle dock valet varit godt. Hela den stora byggnaden omfattar blott ett enda rum, luftigt och ljust. Taket! invändigt yftar sig ända upp till ryggåsen, uppburet af