Göteborgsposten – 24 september 1859, sida 1

Garibaldis engelsman. Under det kriget pågick i norra Italien gjorde en mängd lifliga skildringar från Garibaldis läger sin rond i Europas tidningar. Vi meddelade äfven ett par sådana, och vi förmoda att våra läsare ännu hafva i friskt minne berättelsen om en engelsman, som var anställd vid Garibaldis korps. Hiskliga historier berättades om hans kallblodighet och hans ofelbara säkerhet i att sigta; han öfverträffade häruti, det sades uttryckligen, till och med alpjägarnes skarpskyttar. Men det var oriktigt uppgitvet, att han nedskjöt menniskor mera som tidsfördrit och som ett slags jagtnöje, än af någon tillgifvenhet för Italiens sak, och att han fört bok ötver resultatet af sina skott. Kapten Peard, så heter mannen, har neml. till en engelsk tidning sändt följande skrifvelse, daterad Garibaldis hufvudqvarter, Modena, d. 5 Sept., hvilken vi anse oss skyldiga meddela våra läsare. Från England har blifvit mig tillsändt ett utdrag af Daily News, hvilket innehåller så stora osanningar angående mig, hvilka troligen reproducerats i andra tidningar, att jag skall känna mig högst förbunden om ni behagar införa detta mitt förnekande af de deruti gjorda uppgifterna. Jag hade den äran att blifva bekant med nämnda tidnings aktade korrespondent i Brescia; hvad honom angår vet han att uppgifterna äro falska och, mer än så, jag förklarar att han visste dem vara falska då ban nedskref dem. Närhelst, säger korrespondenten, han dödade en österrikare, såg man honom införa detta i sin anteckningsbok — — han var så artig och visade mig denna bok. Detta är en grof och oöfverlagd osanning. Jag antecknade aldrig en österrikare hvarken som död eller oviss, lika litet som jag någonsin visade min bok, — af det enkla skäl, att jag icke hade någon att visa. Han försäkrade mig heter det vidare, att han hyste den djupaste likgiltighet för italienska oberoendets sak. Detta är falskt liksom det öfriga. Jag har aldrig uttryckt någon annan känsla in hängifvenhet för det lidande Italien. Hade annorlunda varit fallet, skulle jag väl knappast rest 700 eller 800 miles för att förena mig med General Garibaldis korps, följt honom till fots från stränderna af Po till Lago di Garda, derifrån till Stelvio och i alla drabbningar vågat mitt lif ej blott för österrikiska kulor utan äfven för en österrikisk galge — ty ÖOstdeutsche Post tillkännagifver att man skulle hänga mig om jag blefve gjord till fånge, Vidare säger brefskrifvaren: Han är lik en af dessa talienska condottieri under medeltiden som gingo i krig blott för sitt nöjes skull, utan att efterfråga om leras sak var rättvis eller ej. Österrikiska herraväldets tyrranni är så förtryckande, att man i Engand hvarken kan ana det eller sätta tro dertillDessutom äro de misshandlingar mot Italienare af våda könen, till hvilka Österrikarne gjort sig skyldisa, sådana, att alla civiliserade nationer måste rysa. rån Attilas dagar har Hunnen utsett det sköna Itaien till sitt rof; men Attila sjelf och hans vilda horler kunde ej hafva begått rysligare våldshandlingar in hans afkomlingar i närvarande tid gjort. Det har arit min stolthet att bära min reffelbössa i den itaienska armåens leder, och ännu större är min stoltwet att hafva tjenat under och vunnit vänskap af en ådan man som Guiseppe Garibaldi. Dieu et mon roit är Italiens motto. Må Gud skydda dess rättisa sak. Jag har följt min general genom Öfre Ialiens berg och slätter och skall fortfara att följa onom så länge han drager sitt svärd för det ädla ch behjertade folket. Det är likgiltigt för mig, likom för de öfriga af hans hängifna följeslagare, aningen han lägrar sig på berg eller slätter, på Tessios och Pos stränder eller vid Arno och Tibern. lan har blott att säga Avanti och det krigsrop om så många gånger förskräckt fienden, Viva Ga