Göteborgsposten – 17 september 1859, sida 2

å hö och vårsäd. På flera ställen endast 4, mot förra året. Det värsta är för kreaturen, ty alla vilja sälja, men ingen vill köpa desamma, i anseende till den stora foderbristen. Uppbörden vid Norrköpings tullkammare utgjorde för Augusti månad 61,932 rdr 61 öre. Bränvinstillverkvingen. Sju större brännerier äro inom Elfsborgs län anmälda till bränvinsbränning under nästa bränningsterminer innevarande år. Deraf är blott ett på Dalsland, neml. i Åmåls stad med 400 k:r i dygnet första månaden; af de öfriga är blott ett med tillverkning af 800 k:r i dygnet. Sammanlagda tillverkningsbeloppet för alla 7 brännerierna up pgår till 125.840 k:r med en. beskattning at 75,504 rdr: — Hos kgs. befhde. i Wermlands län voro till d. 3 d:s anmälda 5 stycken större brännerier för innev. år. Deraf ett med 1,000 k:rs tillverkning i dygnet, och det närmast största med 500. Tillverkningsbeloppet för alla 5 utgör 118,300 k:r och skatten 70,980 rdr. Olyckshändelse på jernväg. Då Noratåget vid femtiden på eftermiddagen d. 10 d:s skulle passera Gryts öfverfartsväg, en half mil från Örebro, spilldes ett menniskolif. En torpare under Kåfö skulle köra ett med oxe förspändt åkdon öfver jernvägen och gjorde sig, som tyvärr ofta händer, alltför säker att hinna öfver utan att sammanträffa med det snabbt framåtilande bantåget, som kom allt närmare under upprepade gälla hvisslingar för att varna mannen. Lemnande oxe och åkdon uppe på jernvägen, gick karlen att öppna grinden, som oförlåtligt nog liknar öfriga grindar, der smärre vägar skära jernbanan, i att öppna sig inåt jernvägen, till hinder för dem, som i bråd tid hastigt behöfva komma igenom. Emellertid insåg både torparen och bantågsföraren, att sammanstötning numera var oundviklig. Tåget backades och bromsarne surrades mot hjulen. Härigenom saktades farten så mycket, att tåget alldeles stannade straxt efter, sedan det passerat olycksstället, och sjelft förblef orubbadt i sin bana. Olyckan skulle följaktligen hafva inskränkt sig till oxens och vagnens sönderslående, om ej torparen i sista stund gått upp på jernvägen, förmodligen i tanke att kunna få lös oxen eller kasta undan hela sin skjuts. Om detta var hans plan, hade den ingen framgång. Tvärtom slungades han sjelf, ögonblickligt död, och oxen, skadad, utför slutningen på ena sidan vägen, medan vagnen kastades ät andra sidan. Norrköpings fattigvärd 1858. Hela kostnaden för den egentliga fattigvården, utgifterna för nybyggnad oberäknade, har uppgålt till 41,227 rdr 56 öre. Kostnaderna för det nybyggda arbetshuset hafva inalles uppgått till 80,263 rdr 96 öre. Fattigvårdens behållning öfver ansvarighetsbeloppet utgjorde vid årets slut 15,395: 44; donationerna uppgå till 137,655: 70, hvilka vid innev. års bokslut komma att ökas med de at hr G. Lejdenfrost testamenterade 50,000 rdr. Antalet fattighjon utgjorde vid årets början 554 och vid dess slut 566; medeltalet, efter underhållsdagarne räknadt, var 568,54. Svenska ock Finska telegrafernas förening. Enligt underrättelse från Haparanda har Major Fahnehjelm under sin inspektionsresa, derstädes blifvit ombedd att utse tjenlig plats för telekrafkabelns nedläggande i Torneå elf. Undersökningen säges äfven hafva varit för att möjligen kunna sträcka tråden öfver elfven. Emellertid synes hvarken det ena eller det andra förslaget lända till någonting, sålänge icke ännu öfverenskommelse blifvit gjord mellan de begge statsstyrelserna. En ovanlig Landshöfding., Från Piteå skrifves d. 2 d:s följande: Landshöfding Widmark återkom sistl. Lördags afton från sin färd till Arvidsjaurs och Arjeplougs lappmarker, deu han verkställt på tio dagar, en tid, som måste anses ovanligt kort jemförd med vägens längd och obanade beskaffenhet. Man kan icke nog förundra sig öfver landshöfdingens raskhet och ihärdighet vid nära 60 årg ålder, hvarpå såsom exempel må anföras, att han vissa dagar gått 4! 2 å 5 mil i skog och