Göteborgsposten – 10 september 1859, sida 1

tt ——— — —— — —— .:— ;:; vev sandig och utgör såsom jag tror den sista hviloplatson för besättningen på något af de fartyg som under förflutna år saknats. Jag gick utefter öns läsida på ett pistolskotts afstånd från stranden, men sjön gick för hög för en landstigning. Sedan jag öfvertygat mig att det ej fanns någon lefvande på ön, gick jag åter till segels. På högsta delen låg ett litet hus, synbarligen bygdt af stycken från ett vrak, med en flaggstång från hvilken hissblocket ännu nedhängde Nära huset voro åtskilliga små jordkullar, hvar och en försedd med en hög upprättstående sten — synbarligen grafvar för de olyckliga hvilka räddat sig från vraket af sitt skepp blott för att dö på denna dystra fläck, hvarest de kanhända tillbragt månader med att förgäfves blicka efter en seglare, som kunnat befria dem från sitt hemska fängelse.