Göteborgsposten – 3 september 1859, sida 1

ten, så djupt sjunken i förnedringen af en hård träldom, så hopplöst hemsökt i alla sina sociala och husliga förhållanden, så intill sjellva hjertroten förderfvad genom de värsta politiska religiösa missbruk — att den nu åter skulle kastas tillbaka i de gamla förhållandena, i det förfall och den besmittelse ur hvilken den med äckel rest sig; och detta nu, då den visar tecken till ädla instinkter och höga sträfvanden, då den blott begär så mycket oberoende som skall sätta det i stånd att vandra sin egen bana, då den blott åstundar så mycken politisk frihet, som är nödvändig för att den skall kunna hysa förhoppning om en moralisk pånyttfödelse. Det synes dem hårdt att sådant skulle öfvergå dem blott emedan en mäktig monark vill bli af med en besvärlig anhörig, hvilken alltid skall lefva efter de exempel, goda eller dåliga, nyttiga eller förderfliga, som hans farbroder gifvit honom.