Göteborg, d. 31 Augusti 1859. Det kannstöpande Europa, som i allmän het är Frankrikes nuvarande herrskare fög bevåget, måste dock erkänna att det står förbindelse hos honom för en kedja af gansk intressanta syrpriser samt att han, innan de ena diskussionsämnet hinner bli utslitet, dra ger försorg om att prestera ett annat. Änm den 31 December förlidet år tycktes intet va ra aflägsnare än ett krig mellan stormakterna ja, det såg nästan ut som om Elihu Burrit och John Brights teorier voro på väg att re aliseras och som om den ständiga fred, son skall utgöra inledningen till det tusenårig: riket, hade tagit sin början. Men dagen der på vände sig bladet, när den österrikiske di plomat, som infunnit sig i Tuillerierna i der oskyldiga afsigten att önska godt nytt år, er höll den verldsbekanta skrapan. Snart visste hela Europa att carbonaron Ludvig Napoleon: sympatier för Italiens frihet och oberoende fortlefde under kejsarmanteln samt att Orsini: bomber långt ifrån att försvaga dem, uppfri skat minnet af de eder han svurit i sin ung dom. Och på kortare tid än som erfordras r oss här i Göteborg att bli ense om platser för en offentlig byggnad eller om något anna dylikt arrangement, samlade han den här, son skulle göra Italien fritt till det Adriatiska Hafvet. Ingen menniska hade anat några tält herreegenskaper hos Napoleon III, men snart ådagalade han en administrativ och strategisk förmåga, som erinrade om den store korsika