Göteborgsposten – 27 augusti 1859, sida 2

om de ej handlat så kallt och oförskräckt, skulle det aldrig lyckats oss att besegra vidundret. Det var visserligen svårt att bedöma, hvad som skulle skett, dock tror jag ej att vi i deras ställning skulle uppfört oss så kallblodigt. Vi skulle ej så lätt och naturligt hafva fallit på denna list, utan sökt vägen till kajutan eller bjudit honom spetsen, då ingen kan veta hvad utgången kunnat blifva. Tigern var sju och en half fot lång, och nära elfva från nässpetsen till svansändan. Två af våra kulor hade trängt ända till en half tum djupt i hans hjerta; en tredje hade gått in i hufvudet en fjerde i skuldran. Vi voterade skinnet till styrmannen, som var likaså tacksam för denna skänk, som stolt öfver sin bedrift. Det var en lycka, att vi vid återkomsten till skeppet kunde visa skinnet, ty eljest skulle besättningen säkerligen ej hafva trott att vi så lätt dödat ett dylikt djur. Slut. Plockgods. — En katolsk prest tilltalade en adelsman, hvil ken bigtade sig för honom, med följande ord: Hög välborne herr syndare! — En rik procentare gaf en tiggare en slant Gud vedergälle er detta tusenfaldigt! sade tigga ren. Procentaren svarade ögonblickligt: ,Gör mig 4 rdr 16 sk.