Göteborgsposten – 27 augusti 1859, sida 1

påstodo att man aldrig gjort det, men väl att vid käl lan synts fotspår, dem man allmänt ansåg härrör: från tigerfötter. Den äldste af Hinduerna förklarade tillochmed, att fastän hans yrke sadan 15 år tillbak: fört honom till detta ställe, hade han aldrig änm sett något som hade den ringaste likhet med dett: djur. De flesta personer hafva ett falskt begrepp on tigerns utseende; de få djur af detta slägta, ma kringför till förevisning, hafva blott ringa likhet me den verkliga kungstigern i Bengalen. Det gifves tri olika arter af tigrar; alla tre varierande i anseende till såväl storlek som färg. De mindre arterna hafv: visserligen ungefär samma utseende som de större teckningen är densamma, men färgen är ej så glän sande. Kungstigern har till grundfärg gult; strimmorns åter äro glänsande svarta och draga sig nästan pa rallelt med refbenen från ryggen och nedåt. Detts är temligen allmänt bekant; men i afseende på stor leken bedrager man sig vanligen. Då jag säger at jag sett en tiger, som från nässpetsen till slutet a ryggen mätte tio fot och dessutom hade en fem fots lång svans, så skall man måhända ej tro mig, mer det förhåller sig likväl så. Kungstigern kan till och med släpa med sig buffeloxar. En gammal hindu köpman, mycket trovärdig och som dessutom ej kun de ha någon orsak att bedraga mig, försäkrade at hans folk i de djupa snåren kring Burrapur dödat er tiger, hvars kropp ensamt var tretton fot lång. Ja;