Göteborgsposten – 27 augusti 1859, sida 1

ler Europeer begåfvo sig i mindre partier hade de att frukta röfvare — och sedan våra filtar och vår matförråd likaledes blifvit instufvadt, seglade vi iväg till floden. Med en förträfflig vind hunno vi reda vid middagstiden till det ställe, hvarest vi skulle in taga vårt vatten. Strömmen kom från nordvest oci då vi inseglade i dess fåra, kunde vi känna, att des: vatten var kallare än det man kunde få vid Hoogly Ungefär två mil längre upp kommo vi till der plats, hvarest de infödda brukade hämta vatten, och här gjorde äfven vi halt. Ungefär fyrtio eller femtic fot från stranden fannsi det täta busksnåret en källa som utsprutade nog vatten för att mata en hel flod Ur denna källa ämnade vi taga vårt vattenförråd, oc! så snart allt var i ordning, stego vi i land och lät de infödda i krukor, dem vi fyllde i källan, bära vatt net till kanoten. Då vi fem europeer fortare fyllde krukorna är de andre kunde föra dem till kanoten, och det inga lunda stod i våra kontrakter att i en sådan ugnshet ta spela lastdragare, så läto Gillot och jag de andra arbeta medan vi sjelfva vågade oss in i busksnåret Men vi kommo ej långt; växtligheten var så stark at vi med möda kunde bana oss en väg. Under det v stodo på denna yppiga plats, hördes styrmannen fälls några ord om tigrar — blotta namnet af dessa odjw var tillräckligt för att komma mig att darra. Då vi återvände, tillsporde vi infödingarne, om man här i trakten hade sett något sådant djur. De