Göteborgsposten – 27 augusti 1859, sida 1

Article Image
nionen gynnsam för honom, och han har onekligen handlat klokare än hans fiender. Republiken af 1848 gaf, huru mycket man än talat om provisoriska regeringens godtycklighet, sina motståndare fritt spel; den lät dem öppet arbeta på kullkastandet af det bestående, den lät reaktionen ostörd få använda hvarje medel, som kunde befrämja dess plan, och den förtretade ingen, icke ens Ludvig Filips förhatade ministrar. Republikanerna voro, såsom Caussidiere anmärker i sina memoirer, långt ifrån besjälade af hämndgirvighet, de voro icke ,,röda, men de sågo allt i rosenrödt, smickrande sig med att de gamla partierna och folkets stora massa skulle underordna sig tingens nya ordning, och det var just för denna villfarelse, som de måste sota. Helt annorlunda har Napoleon uppträdt: han har nedgjort sina fiender, med obarmhertig stränghet kufvat hvarje motstånd, och nu, då han känner sig fullkomligt tryggad, utsträcker han en försonande hand, benådar de oskadliga kämparne för republikanska och konstitutionella ideer, och öppnar Frankrike för hvar och en, som under de borgerliga stridigheterna stått i hans fienders leder. Med anledning häraf påminnes man om uttrycken i kejsarens manifest efter fredsslutet i Villafranca, att en monark blott då kan vädja till revolutionen, när hans lands oafhängighet står på spel, och man frågar sig, om en sådan fara måhända redan är för handen, då han alluderat derpå i sitt tal till generalerna och nu söker försona sig med de revolutionäre. Men genom att tänka på detta sätt, lägger man visst en för stor betydelse vid amnestien. En försoning är dessutom knappast möjlig, och i berättelserna från Paris erfar man, att de notablaste flyktingarne, dock med undantag af Victor Hugo, icke vilja begagna sig af den gifna tillåtelsen att återvända till Frankrike. En korrespondent uttalar dessutom den förmodan, att amnesti-dekretet icke kan tillämpas på Ledru Rollin, emedan han, ehuru utan graverande bevis, blifvit dömd för delaktighet i en sammansvärjning mot franske kejsarens lif.

27 augusti 1859, sida 1

Thumbnail