Göteborgsposten – 24 augusti 1859, sida 1

fiktad2 mannens långa kamp — så lofva mig en sak lofva mig inför himlen och vid ditt ord att bevisa mi en sista tjenst. Käraste Rob, ropade jag helt och hållet bevek af hans sätt och seende att han led af verklig sorg Jag vill göra dig hundrade. Ah, svarade han med en djup suck, min bö skall synas dig så barnslig — såsom jag sjelf af ej olycklig erfarenhet vet — att du knappast skall ans det löna mödan att bevilja mig den, förrän det är fö sent; och om jag skulle berätta dig orsaken, den af skyvärda, otroliga . .. Oh! utropade han hastigt, ja; qväfs! Luft, luft! Hjelp, hjelp, jag dör! Inom ett ögonblick hade jag aftagit den stackar mannens halsduk och återuppväckt honom med kall vatten. Hvad, i hela fakultetens namn, går åt dig? ro pade jag. Kan jag våga att lemna dig för dig sjel medan jag springer efter en doktor ? Han skakade otåligt sin hand, liksom för att för bjuda detta, men återvann ej målet förrän efter er lång stund. Jag är bättre nu — mycket bättre ytt rade han slutligen, och jag vill berätta dig alltsam mans — orsaken till den förskräckliga förändring mitt väsende, som du redan observerat. Jag tror mig nu vara i stånd dertill. För omkring sex månader sedan reste jag, som dr vet, till Sir Reginald Cureton för att sköta honom un der hans sista sjukdom, Allt hvad man kunde görs