Göteborgsposten – 17 augusti 1859, sida 1

slutande engelsk anda, blef svår att förstå och öfversätta. Märkvärdigt är, huru mödosamt denna betydande talang måste bryta sin bana för att ändtligen nå höjden af offentligt erkännande och litterär uppskattning Douglas Jerrolds lif var en kedja af svårigheter och hinder; det lemnar ett nytt bevis, att snillets gnista ej af någon jordisk makt kan utsläckas. Han föddes bland ett kringresande skådespelaresällskap d. 3 Januari 1803; hans fader var direktör för detsamma och gaf föreställningar i torp och förstäder, nästan beständigt gifven till pris åt eländet Den lille Douglas Jerrold måste redan i sitt femte år öfvertaga de barnroler som förekommo. Han erinrade sig att derunder hafva en gång hvilat i den sedermera så ryktbare Keans armar. Dennes storartade talang betaltes på den tiden med femton shillings i veckan, för hvilket honorarium han omvexlande spelte tragiska och komiska roler, dem han på ett så hänförande sätt visste framställa, att hans medspelande icke sällan dervid förglömde sina egna, och att en ung skådespelerska, som med honom hade att utföra en gripande scen, till och med nedföll vanmäktig. År 1813, då England som aldra djupast var gripet af krigspatriotism och fransoshat, led marinen brist på manskap och antog i sin tjenst hvar och en som hade lust derför. Ännu ej tolf år gammal blef Douglas sjöman och hoppauss att blifva en annan Nelson. Kaptenen tog gossen i siv egen kajuta för att skydda