Göteborgsposten – 10 augusti 1859, sida 1

Batskepparen från Cap Frehel. (Ötvers. fr. Franskan.) IV. (Forts. fr. föreg. N:r). Och Domeneucs fartyg närmade sig verkligen den till vrak förvandlade skonaren; de, som betraktade den från stranden, tego i detta högtidliga ögonblick; men afståndet tillät dem ej att kunna göra sig förvissade om hvad som tilldrog sig ute på redden. Genom skicklighet och mod hade det lyckats Jean-Marie att styra åt det håll, der skonaren låg, och nå den i förbifarten. Då Malouine, till hälften fylld med vatten och ej mer lydande rodret, var helt nära honom, kastade han till den ett tåg, fastsurradt vid aktern af hans fartyg. Två gånger släppte åter de skeppsbrutne kabeln, som skulle rädda dem. De voro alldeles utmattade; genomdränkta af vattnet, som oupphörligt öfverhöljde deras sönderslitna kläder, sedan föregående aftonen utan föda, var det endast med möda de kunde hålla sig uppe. Lucas Hede, blek, aftärd, sökte förgäfves göra sig hörd; böljornas brusande förtog ljudet af hans stämma. Slutligen lyckades det honom att genom en utomordentlig ansträngning qvarhålla bogsertåget, som var nära att för tredje gången hal