Göteborgsposten – 30 juli 1859, sida 1

mn — LL ifrån sig. Denna brist gjorde sig äfven gällande vid Solferinoslaget, och var icke den minst svåre fien den att bekämpa; ty den kräfde både moraliskt moc och förmåga att uthärda. Hvilken kraft behöfves ej för att under 16 timmar strida på fastande mag och likväl besegra en hårdnackad fiende! Österrikar. ne hade om morgonen fått en riklig ration bröd och bränvin; Fransmännen fingo vid uppbrottet kl. 2 pi morgonen blott en kopp kaffe, och förtärde sedan hvar: ken torrt eller vått. Det skall icke hafva varit stor bättre för de båda kejsarne: Frans Josef skall hel: dagen icke hafva förtärt annatän ett stycke bröd och ett glas vatten, och Napoleon intet utom ett stycke chokolad, som en af hans adjutanter hade i sitt pi stolhölster. Armeen led dock ännu mera af törst och af solhettan än af svält. ) Sedan man passerat Ca stiglione kunde man icke hvarken under marscher eller på valplatsen upptäcka en bäck eller ett käll. språng, och man såg ofta soldater kasta sig ned och dricka af de afskyvärda och smutsiga pölar, som här och der påträffades. Derföre var det en himlens välgerning, att en hisklig orkan med förfärliga regnoch hagelskurar utbröt kl. 125 e. m. Den uppfriskade och vederqvickte Fransmännen, men piskade Österrikarne rakt i ansigtet. Slutligen då dessa voro stadda på fullt återtåg (kl. 5—6) fingo franska trupperna sig en kopp kaffe. De voro alltför utmattade för en ordentlig förföljelse, hvilken uppdrogs åt artilleriet ensamt. Fiendens egen oordning besörjde för resten saken. Han sprängde med sådan skyndsamhet broarne, att många trupper med bagage icke kommo öfver floden, utan föllo i Fransmännens händer. På andra sidan floden blef Österrikarnes oordning så stor, att de icke en gång tänkte på att hålla sig i sina med så mycken möda uppförda förskansningar, utan slutligen upplöste sig i en vild flygt. I Franska armeen gick en berättelse efter slaget vid Solferino, att det första kompani som inträngde i Cavriana hade omringat det hus, i hvilket Österrikiske kejsaren logerat, men att de afhöllo sig från husvisitation, då en gammal ärevördig Italienare, som öppnade dörren, försäkrade dem att kejsaren redan var borta, ehuru han likväl ännu var qvar och undslapp genom en bakdörr. En annan berättelse säger, att han på återtåget kommit vilse och blifvit helt och hållet omringad af en fransk korps, och blott undkom derigenom att hans trupper bildade fyrkant och med stor uppoffring beredde honom en utväg. Detta styrkes äfven till en del af den engelske öfverste, hvilken som korrespondent för Times följde Österrikiska hufvudqvarteret och sålänge som möjligt sökte skildra Österrikarnes nederlag såsom respektabla segrar eller förberedelser till dylika. Han berättar neml. att Fransmännen mycket lätt kunnat taga Frans Josef till fånga, och att han undkom endast emedan de sjelfva icke visste huru nära han var dem. Fransmännen tröstade sig dock häröfver, och kallade honom blott sin Marechal de logis, som öfverallt beställde qvarter för kejsar Napoleon. Som ett bevis på de nya franska kanonernas förträfflighet hade man anmärkt på valplatsen vid Solferino, att Österrikiska kavalleriet ofta låg som ett afmejadt fält. Ryttare och hästar voro alla träffade af samma skott och blefvo ej, som eljest brukar vara händelsen, skiljda från hvarandra i fallet. En annan ny uppfinning, som har spelat en stor rol under detta krig, är elektriska telegrafen. Den har behöft en talrik personal, hvilken måst trotsa samma faror och uthärda samma mödor som soldaterna, och