Göteborgsposten – 27 juli 1859, sida 1

Verldens största Vapenverkstad. Lägger man framför sig en plan öfven London och dess omgifningar, ser man att Themsen nedanför staden gör en djup böjning mot söder. Vid hö gra stranden ligga här de båda förbundna distrikterne Deptford och Greenwich. Något längre ned än dessa utbreder sig, äfvenledes på högra stranden, staden Woolwich med ungefär 20,000 innevånare. Der finnes en krigsskola, ett hospital för sjösoldater, skeppsvarf; der fanns äfven redan förut hufvudnederlaget för örlogsflottans förråder. Men den storartade arsenalen motsvarade ej längre tidens fordringar, och uppgiften var sålunda att omorganisera densamma. Så skedde det ock. För närvarande sönderfaller den ofantliga verkstaden i tre afdelningar: kanongjuteriet, verkstaden för lavetter, vagnar och dylikt, samt laboratorium. I gjuteriet slås åskådaren med häpnad öfver ett stort antal väldiga cyklopiska machiner, och öfver den på trolleri stötande noggranhet, hvarmed de förrätta sina arbeten. Här står en ofantlig svarfstol, hvilken gifver den yttre formen åt en adertonpundare; machinen rör sig utan buller med största lätthet; den leker med metallmassorna, liksom vore det blott fråga om att af koppar svarfva en ljusstake. Metallen skalas och afhyflas så lätt som om machinen hade att göra med ett trädstycke. Der ser man machiner, hvilka borra känonernas lopp; ett verkligt regn af glänsande eldgnistor kastas vidt och bredt omkring och visar med hvilken kraft de spetsiga tänderna arbeta. En tredje machin aftager det öfverflödiga godset. Man gjuter nemligen kanonerna en tredjedel längre än de äro, då de blifvit färdiga. Detta sker, emedan den metall, som utgör denna eljest öfverflödiga tredjedel, genom sin tyngd vid gjutningen förtätar massan af det egentliga loppet; detta måste nemligen vara så fast som möjligt i godset för att kunna motstå det tryck, som laddningen utöfvar. Utom dessa större machiner, hvilka utföra det såkallade grofva arbetet, ser man rundt omkring sig en mängd andra, medelst hvilka man åstadkommer kanonens finare delar, såsom tapparne, sigte etc. Den del af Woolwichfabriken, i hvilken malmkanoner gjutas, har under sista månaderne blifvit ytterligare förstorad; sedan den tiden svarfvar man i veckan 14 kanoner af 6,9 och 18 pundig kaliber. Till fältartilleri har man hittils ständigt gifvit malm företräde framför jernet, emedan den onekligen har större motståndskraft, och engelsmännen ännu ej förstå att bereda gjutstål. För förfärdigande af jernkanonerna har man bredvid gjuteriet uppfört en storartad byggnad, sedan regeringen i kriget med Ryssland gjort så ledsamma erfarenheter i afseende på motståndsförmågan af det grofvare artilleriet, hvilket förut lefvererades af privatpersoner. Vid detta vapen beror ofantligt mycket på att de under alla omständigheter bestå profvet och förblifva brukbara när och hurulänge man må behöfva dem. Om blott ett halft dussin dylika pjeser blifva odugliga, kan en slagtving gå förlorad. Under beskjutningen af Sveaborg sprungo ej mindre än sjutton mörsare af 13 tums diameter; jernet var ej nog starkt att motstå trycket. Några blefvo obrukbara redan efter de första skotten och ligga nu på stranden framför tyghuset i Woolwich, hvarest