Göteborgsposten – 20 juli 1859, sida 1

Göteborgs hamn. Göteborgs hamn och rivier äro tvenne uttryck, som allmänt användas, utan att nå gon gör sig synnerligen reda för deras rätts betydelse. Detta kunde väl ock vara gansks likgiltigt, om dessa benämningar endast ut märkte ett geografiskt begrepp, men då de tillika innefatta ett juridiskt och administrativt får saken en helt annan vigt, emedan dera! dragas så många praktiskt vigtiga slutföljder Ingenting kan vara af större vigt för stader än att äga en oinskränkt och tryggad dispo. sitionsrätt öfver den del af elfven, som i fy. siskt hänseende bildar dess hamn, för att dei kunna lemna utrymme åt sin växande utrikes handelsflotta och vidtaga de polisoch säker. hetsanstalter, som densammas beqvämlighet fordrar. De ofta förekommande konflikterna mellan strandägare utmed denna del af elfver och de myndigheter, som hafva att bevaka stadens rätt härutinnan, ådagalägga dock att stadens rätt icke är så bestämd, som önskligft vore, äfvensom att tiden är inne, för vidtagandet af sådane åtgärder, som stadens intresse fordrar. I samma mån som stadens rörelse ökas, stiger ock värdet af alla strandplatser utmed elfven och vattnet utanför desamma, så att det blifver allt svårare att komplettera hvad som möjligen kan brista staden 1 nödigt hamnområde. Om man får dömma af det sätt, hvarpå alla de auktoriteter, som hafva med stadens hamn att skaffa, begränsa sin embetsverksamhet, synas de alla äga olika åsigter om gränsorna för hamnen, och hos samma myndighet träffar man tillochmed olika åsigter i olika mål. Detta förhållande utvisar väl att de i detta hänseende mera följa gammäl praxis än någon bestämd tydlig lag och att man deraf icke kan hemta någon ledning för bedömmandet af huru stort gebit af elfven, som kan anses disponeras af staden. Deraf torde man ock kunna sluta att staden icke äger något privilegium eller någon annan urkund, hvarpå den kan stödja sin rätt öfver elfven, ty om så vore fallet, borde ju drätselkommission, magistrat och rådhusrätt sträcka sin myndighet öfver ett och samma område, hvilket nu icke äger rum. Frågans afgörande torde väl i alla händelser bero på hvad allmän lag stadgar och om staden i vanlig ordning förvärfvat sig någon rättighet utöfver hvad densamma tillkommer såsom strandägare; men i så fall synes det område af elfven, hvaröfver staden kan disponera, blifva ganska inskränkt. Enligt allmänna lagen förhåller det sig med äganderätten till alla segelbara