ta planen i verkställighet, och gick in till sin älskad Eleonora. Intendenten Don Miguel skyndade emellertid at värdigt utrusta Gaspardo, så hette apan, till ett be sök vid hertigens af Medina hof, ty det första prof vet skulle göras hos denne herre. Don Miguel lä kläda apan från hufvud till fötter i rödt sammet satte på henne en vacker vallonsk hatt och förd henne i statsvagnen till hertigens af Medina palats hvars brorson, Eleonoras friare, redan var underrät tad om att den egne gästen skulle anlända. Ehuru grefve Oldagner hyste serdeles stort förtro ende till sin förvaltares klokhet, kunde han dock ick neka, det han fann apans besök något betänkligt ocI äfventyrligt. — Det är visserligen sannt, sade han till Do: Miguel, att Don Alvar och flere andra unga herra finna Gaspardo rolig och måhända skola betrakta de som en artighet, att jag sändt honom till dem, mel hvem ansvarar oss för, att Don Alvar hela tio dagar ne igenom skall vilja besvära sig med en sådan gäst — Ah, nådige herre, ni känner då ej de äregi riga och förälskade, svarade Miguel. Jag för min de tror, att om ni skickat er aldra sämsta mulåsna til hertigens brorson, skulle han dock ha förklarat hen ne vara ett underdjur af skönhet och race, huru myc ket mera då vår kloke, väl dresserade Gaspardo, son vet att uppföra sig så anständigt, att i sanning inge: behöfver skämmas för honom.