Göteborgsposten – 16 juli 1859, sida 1

— Nu inträffar några timmar af ro, den enda en stackars kurgäst får taga sig på dagen. Men nej — han får ej heller nu vara stilla, åtminstone ej ensam, för att ej gifva vika för den en bruunsgäst alltid frestande middagsluren. KL 5 börjar åter musiken i parken och vattendrickningen. Man dricket nu vanligen halfva antalet glas mot om morgonen. Åter promenad. Kl 8 är hvarje afton concert i der Kursaal, och hvarje Lördag bal. En sådan bal i Ems företer vanligen en mängd lysande toiletter, men föga dans, Åtminstone har så varit förhållandet här i år. Efter jag nämnde Kursaal, som utgör glanspunkten af die herrschaftlichen Kurgebäude, så vill jag något tala om dessa. Alla dessa byggnader och inrättningar: Kurhaus, Badhusen, Kursaal, m. m. tillhöra regerande Hertigen af Nassau och lära lemna honom betydliga årliga revenyer. Jemförelsevis största inkomsterna lemnar dock troligen der Kursaal, enär den innehåller en inrättning, som alltid plägar gifva behållning i kassan. Enligt berättelser härstädes har Hertigen i hyra under sommaren 60,000 Gulden för rättigheten att hålla spelbank i Ems, och ungefär lika mycket lära de öfriga omkostnaderna för banken gå till. Det är nemligen dessutom spelbankens skyldighet att hela sommaren betala musiken här på platsen, underhålla och tillse ordningen inom der Kursaal, hålla tidningar, bekosta den magnifika upplysningen inom der Kursaal hvarje afton, äfvensom arrangera konserterne och balarne, hvartill alla kurgäster hafva fri entree. Denna Kursaal är en byggnad, som innefattar jemte ett magnifikt kafce och restauration den stora konsertoch balsalen, som i elegans torde öfverträftas af få. Gående genom tvenne våningar är den omgifven i båda af röda marmor-kolonner, och för öfrigt dekorerad med en sällsynt prakt. Dessutom innehåller byggnaden i undra våningen tvenne rum för spelbanken, ett stort tidningsrum, der allahanda tyska, engelska, fransyska m. fl. tidningar och tidskrifter äro att tillgå, samt i de öfriga våhingarne troligen boningsrum. När en sådan rörelse inbringar dylika summor, kan man lätt förklara orsaken hvarföre Hertigen ej velat lyssna till förslaget att afskaffa dessa spelhus, utan tolererar dem både här och i Wiesbaden, der spelbanken lär vara ännu större. I Aachen och flere andra utländska badorter har nemligen, som bekant är, dessa nästen blifvit utrotade. Här hållas de så öppet, att man icke ens kan få komma in i tidningsrummet utan att passera förbi gröna bordet och hela det sällskap, som der är sysselsatt. Såsom karakteristiskt må nämnas, att under det Fursten tillåter banken att spela penningar af fremlingar så mycket den behagar, äro hans egna undersåter vid strängt straff förbjudna att deltaga i det spel, han dock i sitt land tolererar och beskattar. I fråga om Hertigens inkomster lära väl alla dessa helsokällor, hvarpå Nassau är så rikt, inbringa betydliga summor, utom hvad spelbankerna gifva. Man berättar, att han skall hafva 200,000 Gulden årligen blott för det Seltersvatten, som tappas och utsändes. Efter hvad det berättas lärer dock folket här äfven tryckas af betydliga skatter. Visst är åtminstone, att på landsbyggden häromkring råder en gruflig fattigdom. Åkerbruket är af ringa eller ingen vigt, som man väl kan förstå, då i hela landet icke finnas några slätter, utan endast höga kalkstenskullar och skifferberg med ganska små dalar emellan. På södra sluttningarne af dessa kägelformiga kullar trifves vinrankan förträffligt, men säd synes ej så mycket till. Jemte vin-odlingen är bergsbruk här modernäring, och åtskilliga Silberund Eisepschmelzen finnas i närheten af Ems. Slutligen något om nöjena härstädes. Dessa äro få, och bestå hufvudsakligen i promenader och utfarter. Någon slags gemensamma nöjen, sådane som förekomma vid de svenska badorterna, kan naturligtvis bland en sådan massa menniskor af alla tungomål aldrig ifrågakomma. Desto mera gouterade äro utflygterna kotterivis till de sköna omgifningarne. Deribland må först och främst nämnas de höga bergskullarna kring Ems, som hvar för sig från en ofantlig höjd erbjuda en den herrligaste utsigt öfver den sköna nejden. Hit må räknas Mooshätte, Marlbergskopf, Kemmenau, m. fl. Redan de med den friskaste grönska öfverallt betäckta kägelformiga bergen, hvaraf hela landet består, utgöra en den skönaste och mest ovanliga anblick, särdeles från någon af de högre bergen; men här lifvas taflan dessutom af Lahn och det välbygda folkhvimlande Ems. Små Schweitzerier och förfriskningsställen äro anlagda på de fleste af dessa höjder och torde äfven behöfvas, då flera af dem ligga 11 till 1500 fot öfver den nedanför flytande Lahn. Det är vanligen på åsnor, dessa i bergvandringar så förträffliga djur, man rider upp för höjderna. Det är en egen anblick att se de ele