Göteborgsposten – 16 juli 1859, sida 1

Don Miguel hade ej bedragit sig i sina förutsättningar. Don Alvar, hertigens brorson, hade icke släppt apan ifrån sig och när, efter tio dagars förlopp, intendenten kom med flera lakejer för att afhemta henne, var det med stor möda djuret kunde skiljas från sin nye vän, som med väl spelad rörelse tog afsked af grefve Oldagners älskling. Gästerna hade nyss stigit upp från en riklig mål tid, då Gaspardo anlände till sin herres slott. Apan hade knappt kommit ur vagnen och blifvit insläppt i salen, förrän hon rusade till bordet, samlade omkring sig alla flaskor och bägare, som funnos derstädes, och började frossa af de rätter, som voro qvar, ända tills fram mot morgonen, då vinångorna så tumlade om med hennes arma hufvud, att hon i röd sammetsrock och med den vallonska hatten på hufvudet raglade bort till sin kanap, samt der började sofva ruset af sig. Grefven, som blitvit inkallad af Miguel, var sjelf vittne till apans orgie. — Ni ser nu, sade intendenten, att eder sköna dotter ej bör bli ett byte för en frossare, hvilken, såsom denne Don Alvar tillbringar sina nätter vid glaset. Tänk ej mera på hertigens brorson. I morgon skicka vi Gaspardo till hertigen af Santa-Cruz, denne herre är redan afundsjuk på Don Alvar för det företräde han anser honom ha rönt — kanhända skall pröfningen der slå bättre ut.