Göteborgsposten – 13 juli 1859, sida 1

form. Historien har alltför många blad vittnande om de olyckor, som adelns otilbörliga inflytande på statsangelägenheterna dragit öfver vårt land för att icke en sådan fruktan, om den blefve allmän, skulle i någon mån afkyla den hängifvenhet hvarmed svenskarna så gerna vilja omfatta sin konung. Adeln var under sin lysande period i stånd att bjuda både konung och folk spetsen, och endast genom att sluta sig till hvarandra kunde dessa sednare nedstämma dess obegränsade anspråk. Nu då der endast är skuggan af hvad den varit, nu då den absurda representationsrätt, hvarvid der hakar sig fast med förtviflans kraft, är närsg nog den enda qvarlefvan af den makt, som så länge var en källa till orättvisor, splitt ring och vanmakt för vårt land, nu finner der för godt att skocka sig omkring tronen för att hos sonsonen till den furste, som började sin bana som krigare i ledet, finna stöd för sina tidsvidriga och frihetsfientliga planer Vi hoppas dock att konung Karls flärdfria sin ne och klara förstånd skola göra dessa bemödande fruktlösa, då han, om någon, bör klar inse att menniskovärdet är oberoende af tal rika anor och klingande namn samt att hel: folket och icke allenast ett visst stånd kar göra anspråk på hans konungsliga huldhet Vi tro att lycksökeriets ansträngningar skolö stranda mot hans rättskärlek och att han vic embetens och förtroendepostars bortgifvande skall fista mera afseende på förtjenst än på börd, på landets intresse än på personliga tör hållanden. Ehuru, som många tecken tyckes antyda den finansiella frågan vid instundande riksdag kommer att tränga alla de samhällsfrågor bakgrunden, för hvilka Sverges frihetsvänne så länge kämpat fruktlöst, så kunna de doch icke rätt länge låta afvisa sig. Då dessa fö retages till afgörande, skola vi ej längre be: höfva uppehålla oss på sannolikheternas om: råde, ty då får landet lära att rätt känna sir konungs politiska och sociala åsigter. Och hvilka dessa än äro, torde dock så mycket va ra afgjordt att de under inga förhållanden kom: ma att förnekas eller maskeras under bety: delselösa fraser samt att de komma att för fäktas med en kraft och en beslutsamhet, som anstår en svensk konung och en hjelteättling