Göteborgsposten – 9 juli 1859, sida 2

lade de förbigående förbi frukthandlarens källare, bland kastade de en snabb blick genom den öppna lörren in i den lilla boden, der elden muntert flammade och sprakade, och kastanierne utspredo sina inbjudande ångor. Äfven en liten savoyard gick utför samma gata och tittade ned i fruktkällaren, men i stället för att så förbi, stannade han och stirrade med afundsjuka ögon på elden och frukterna. Den stackars gossen var genom sina eländiga trasor illa skyddad mot kölden, hans händer voro röda och svullna af frost, och stora tårar tillrade utför hans kinder. Lyran, som han bar på ryggen, utmärkte hans näringsfång. — Stackars gosse! kom hit, utbrast frukthandlaren, rörd af gossens lidande, kom hit och värm dig så får du nytt kurage för hela dagen. Den lille lyrspelaren lät icke säga sig detta två gånger. Han gick hurtigt utför trappan och började uppvärma sina stelnade leder, icke just utan att der vid kasta några begärliga blickar på de sköna kasta nierne. Johan uppsnappade en af dessa blickar och för stod fullkomligt deras betydelse. — Håll upp rockskörtet, sade han, då gosse! gjorde sig i-ordningratt gå, der har du något för ap titen, hvarvid han kastade till honom -en stor del a ;n ra2dtada lIkacstanierna