Göteborgsposten – 6 juli 1859, sida 1

RR vigseln; den blifver blott en tom formel. En sort negergiftermål finnes visserligen på Hayti, och af slutas utan andra ceremonier än att friaren gör be sök i föräldrarnes hus, hvarvid icke något ljus få bränna; ty vid ljus kan det unga paret icke så vä ära känna hvarandra som i mörkret. Efter någr: lagar frågar modren friaren i hvilket afseende ha kommit dit, och då han svarat härpå, blir flicka senast förd af modren till hans hus — och äkten skapet är afslutadt. En förmögen man betalar si på detta sätt äktade hustru 400 haytiska dollars papper årligen; många äro dock belåtna med 204 dollars. Alltså kostar en hustru från omkr. 16 til 32 dollars i månaden, och med dessa måste hon be strida allt. När mannen slutligen vill, skiljer han sis från henne; hon angår honom icke mer, och måst: taga sig fram så godt hon kan. Detta går äfven fö! sig, ty hon öppnar t. ex. en liten handel eller sy! för sitt uppehälle, hvartill hon ej behöfver mycket lon äter bananer och kan med några få skillinga bestrida sitt underhåll. Naturligtvis får hon afsäg: sig sidenturbanen och andra prydnader! Haytiskorna äro godmodiga varelser och gräl: aldrig med mannen. Frun i huset är icke stridsly. sten, såsom de sköna i ett turkiskt harem, utan lef ver i godt förstånd med mannens väninnor; men dess: bo dock icke under samma tak som hon. En negrinn: ingår vanligtvis ett sådant äktenskap på sitt femtonde år. Den svarte presten, hvilken anser sig vara ro merskt-katolsk, finner allt detta vara i behörig ord ning. Kejsar Faustin Soulouque lät först ett pa dagar före sin kröning viga sig. Att man under sådane förhållanden icke alls kar tala om något medborgerligt lif på Hayti, faller a sig sjelft. Man kan icke inse huru den allmänna för vildningen skall kunna afhjelpas.