Göteborgsposten – 2 juli 1859, sida 1

Göteborg, d. 2 Juli 1859. Det är som vore vi förflyttade ett halft sekel tillbaka i tiden, som om den store korsikanarens ande åter inspirerade de franska armeerna och förde dem från seger till seger. ter förvärfva de franska generalerna sig marskalksstafvar genom bragder, som skulle hedrat forntidens namnkunnigaste anförare, åter visa soldaterna att de äro födda till hjeltar. Österrikarna förlora, liksom deras fäder gjorde, batalj på batalj oaktadt sin så högt beprisade militära organisation och oaktadt den utmärkta tapperhet, som depescherna aldrig försumma att omförmäla. Men i en sak skiljer sig det närvarande kriget från den tidens, neml. deruti att dess ändamål icke är en universalmonarki utan en nations befrielse från ett olidligt förtryck. Många påstå att hemliga eröfringsplaner dväljas på djupet af den franske kejsarens själ, och det kan icke nekas att det tadelvärda sätt, hvarpå han bemäktigade sig kejsarekronan gifvit anledning till det misstroende, hvarmed de upptaga hans försäkringar om att han endast har Italiens oberoende till syftemål. Men om Napoleon III verkligen, såsom han nyligen förklarat, förstår sin tid, så måste han inse att icke de förfärligaste nederlag kunna bli så olycksbringande för honom som ett försök att lägga någon del af Italien under sin spira. Ty detta skulle icke blott sätta en outplånlig fläck på hans namn och väcka en lika djup som rättvis förbittring hos de gäckade italienska patrioterna samt inveckla honom i krig med halfva Europa, utan det skulle äfven i grund förstöra den popularitet som utgör stödet