Göteborgsposten – 15 juni 1859, sida 1

Efter Times korrespondent i Rom meddela vi följande för hans helighets eller, rättare sagdt för kardinal Antonellis styrelse betecknande drag ur Roms inre histoeia. För omkring ett år sedan lät hans helighet tillsäga presidenten vid en brottmålsdomstol, monsignore Sibilli att han skulle begära afsked, om han ville förekomma en formlig anklagelse. Man beskylde honom för att sälja sina utslag till pris, hvarom fäder och makar ej kunna höra talas utan att rodna. Monsignore var från samma by som kardinal Antonelli och denne var hans beskyddare. Men påfvens och folkets harm var så stor, att han nödgades lemna sin syssla. Några månader derefter berättades att han blifvit utsedd till medlem af Sequaturan, ett slags kassationdomstol. Men de öfriga medlemmarna af denna rätt vände sig till kardinal Marimi och bådo honom utverka att de måtte förskonas från en sådan kollega. Kardinalen gick till påfven och återvände med löftet att deras begäran skulle villfaras. Icke desto mindre har Antonelli under de sistförflutna dagarna lyckats att genomdrifva hans utnämnande. Huru stor harm och ovilja denna handling framkallat inser man lätt. Denna händelse, hvilken enligt hvad man intygat, är fullkomligt sann, visar hvad slags män, som kunna innehafva de högsta och mest maktpåliggande embeten i ett land, der man knappast vet hvad ansvarighet är; den visar ifven att der de styrande utgöra en kast och på köpet en prestkast, de sluta sig tillsammans och dölja hvarandras fel samt befrämja varandras intressen; det visar slutligen den makt, som Antonelli äger och den envishet, varmed han genomdrifver alla sina önskninsar. I måndags berättades det att hertigen tt Grammont hade ett företräde hos hans heigbet, hvarunder han lät förstå att såväl Frankrike som det romerska folket önskade