Göteborgsposten – 4 juni 1859, sida 1

plåt, och ringde på den vidhängande klocksträngen. Ett sakta pringlande på betydligt afstånd kungjorde för mig att mitt försök ,tagit skruff, som man säger, på samma gång det äfven upplyste mig om, dels att våningen måtte vara ansenlig, och dels att jag skulle få vänta en stund, förrän dörren öppnades. Jag hade gissat rätt i begge fallen. Slutligen öppnades dörren af en bleknosad jungfru. ,Är grosshandlare Xx hemma ? Ja dä ä han allt, men han har rest ut på landet i eftermiddag och kommer inte hem förrän fredagsmårån. Den der besynnerliga motsägelsen att vara hemma, då man är bortrest, har jag sedan fått upplysning om: grosshandlaren är naturligtvis alltid ,hemma, så snart han icke är i England eller på kontinenten. — Han hade emellertid, i den händelse jag skulle anlända, gifvit order om mitt emottagande, och snart var jag på det mig anvisade rummet ifärd med att uppacka mina dithemtade saker. Mina blifvande disciplar voro med åt landet, hvarföre jag snart fann ensamheten hemma tråkig och promenerade derföre ut. Hett stekte solen och det obetydliga luftdraget tjenade endast till att uppröra de fina och lätta smutspartiklarne på gatorna, hvilka man just nu höll på att feja för morgondagens helgdag. Men huru gick denna fejning för sig? Du tror väl att man besprutade gatorna med vatten för att derigenom både skaffa svalka och få dammet att lägga sig? Jo, pytt ock!