Göteborgsposten – 25 maj 1859, sida 3

Hvarjehanda. En karakteriserande dialog. Damen: Min oda gumma, vill du icke visa mig vägen till D.— Bondgumman: Vill ni kanhända gå den här vägen öfver bryggan, utmed stranden? Damen: Huru långt är det dit? Bondgumman: Ifall ni icke är van vid att gå, så skall ni finna det ett godt stycke väg. Damen: Men huru långt är det dit? Bondgumman: Åh, icke så förskräckligt långt heller. Damen: Huru lång tid behöfver jag för att gå dit? Bondgumman: Det beror helt och hållet på huru fort ni går. Damen: Skulle ni kunna gå dit på tio minuter? Bondgumman: Jag kan minsann icke så noga säga det. Damen: (medan hon ser upp åt himmelen) Jag är rädd för att det börjar regna innan jag hinner dit. Bondgumman: Ja, det kan minsann hända. Damen: (högst förtretad) Kan ni då icke gifva mig ett enda bestämdt svar? Bond gumman: På den frågan kan man ge tvenne svar. Damen: Kan ni icke säga ,ja eller ,neji. Bondgumman: Hvarken ,ja eller ,nej skulle vara nog.