Göteborgsposten – 25 maj 1859, sida 2

Från Utlandet. Man vill så gerna jemföra det nu pågå ende kriget med Napoleon den förstes rykt bara segertåg i norra Italien, och man kan icke neka, att ju icke nog många jemförelsepunkter erbjuda sig; men å andra sidan måste man äfven besinna, att ett fälttågs gång och utveckling numera är något helt annat än vid början af detta århundrade. De oupphörliga förbättringarne och förändringarne i hela stridssättet och skjutvapnets ofantliga utbildning förena sig med två nya faktorer, af hvilka den ene är i stånd att, med för kriget förr okänd hastighet och utan att genom marscher uttrötta, kunna omflytta krigskolonner, under det den andre med tankens snabbhet sänder kommandoordet till hvilket afstånd som helst. Det är tydligt att vi härmed mena de nu öfver hela Europa utspunna jernvägsoch telegrafnäten, hvilka tyckas vilja helt och hållet ändra krigets vanliga beräkningar. Inom få timmar låta nu hela divisioner, artilleriparker och förråder af alla slag förflytta sig från så aflägsna ställen, att dertill förr behöfdes flera dagar, och soldaten framkom ändock till stället trött och ofta utmattad. Nu kan deremot den med ett bantåg befordrade infanteristen, kavalleristen eller artilleristen genast använlas. Telegrafen underhåller dessutom i flanken en omedelbar och enhet i operationerna istadkommande förbindelse emellan de skilda ifdelningarne, hvilken måste vara af oberäknelig nytta. Men till ju större nytta de på en terräng befintliga jernvägarne och telegraerna äro för en krigshär, desto ifrigare skall ifven fienden bemöda sig att förstöra desamna, synnerligast genom sprängande af större